En emigrant (utvandrare) är en person som flyttar från ett politiskt-geografiskt område till ett annat. I det nya området eller landet är man samtidigt immigrant (invandrare). Om man använder ordet emigrant eller immigrant beror mest på vad det är man betonar främst, att man har lämnat sitt land eller att man har kommit till ett nytt land.

Några av Stockholms ledande handelsdynastier var av brittisk ursprung. Här kan nämnas handels. Även inom manufakturerna utgjorde engelsmännen ett viktig inslag.

Efter andra världskrigets slut började större grupper av engelsmän att invandra till Sverige. Enligt den officiella statistiken bodde 487 "brittiska undersåtar" i Sverige 1945. Antalet hade mer än fördubblats 1950 (1 027) och ökningen fortsatte under de följande decennierna.

Således bodde knappt 2 000 britter i Sverige 1960, och 5 500 år 1970. År 1986 bodde 8 816 brittiska medborgare i Sverige, vilket placerade gruppen på tionde plats, ungefär lika stor som chilenarna, grekerna och tyskarna. År 2000 var antalet invandrare från Storbritannien 14 602.

Bosättningsmönstret visar att den brittiska invandrargruppen i stor utsträckning är koncentrerad till storstadsområdena.

Ett betydelsefullt inslag i den sentida brittiska invandringen till Sverige utgör de engelsklärare som direktrekryterades till Sverige, ursprungligen av Folkuniversitetet.

Eritrea ligger i nordöstra Afrika, och gränsar till Sudan i väster, Etiopien i söder och Djibouti i sydost med en lång kust mot Röda havet. Det är ett litet land, ungefär en fjärdedel så stort som Sverige, med 3,5 miljoner invånare. Fyra femtedelar av befolkningen är jordbrukare och boskapsskötare.

Under andra världskriget ersattes Italien av Storbritannien som tog över kontrollen av Eritrea. Andra världskrigets segermakter tillsatte en kommission för att avgöra Eritreas framtida status, men dess medlemmar kunde inte komma överens. Genom beslut i FN ingick Eritrea i federation med Etiopien. Det utlovade självstyret för Eritrea inom federationen uteblev dock. Flera motståndsrörelser inledde en väpnad kamp för självständighet. En kvarts miljon civila och 70 000 gerillasoldater beräknas ha dödats i kriget. Över en halv miljon människor flydde landet, varav många fortfarande bor i flyktingläger. Många eritreaner fick en tillflyktsort i Sverige. I Sverige har eritreanerna en väl utbyggd organisationsverksamhet. Sedan 1982 finns ett riksförbund (Eritreanska riksförbundet).

Tillsammans med etiopiska befrielserörelser lyckades till slut Eritrean People's Liberation Front besegra den etiopiska armén. 1993 blev Eritrea en självständig stat och medlem i FN:s generalförsamling.

Eritrea är ett etniskt brokigt land. Nio olika språk samsas inom landets gränser, ungefär hälften av befolkningen bekänner sig till kristendomen medan den andra halvan är muslimer. För att undvika splittring mellan folkgrupperna lägger regeringen stor vikt vid att uppnå nationell enighet. En kommission på 50 personer från olika delar av samhället arbetar med att ta fram landets första författning. De första allmänna valen hålls under 1997.

I Sverige klassificeras eritreaner efter medborgarskap som etiopier. Detta gör att man ej med säkerhet kan fastställa antalet eritreaner bosatta i landet. Mellan 1976 och 1985 ökade den eritreanska befolkningen i Sverige med i genomsnitt 200 personer per år. Två tredjedelar bor i Stockholmsområdet, en fjärdedel i Uppsala. Även Göteborg har en betydande numerär.

De flesta eritreaner i Sverige har tigrinja som första språket. Bland eritreaner talas också tigre, blin, saho med flera språk. De flesta eritreaner födda och uppvuxna i Eritrea är både i tal och skrift två- eller trespråkiga och behärskar både tigrinja och amhariska. I Sverige lär sig dock ungdomarna i allmänhet inte amhariska utan behärskar svenska vid sidan av tigrinja.

Den tigrinjanska kulturen har effektivt influerats av den abyssinska kyrkans läror och dogmer. Alltsedan kyrkans grundande på 600-talet har så väl en sekulariserad som en religiös kultur skapats som kommit att utgöra grunden för kulturell identitet. Det finns nästa ingen del av det dagliga livet som kyrkan inte satt sin prägel på. I stort sett är alla årets dagar indelade i högtider och fastetider som bestämts av kyrkan. Till och med nyåret har blivit en religiös högtid.

Invandring till Sverige
Sett i relation till de ungefärligen 420 000 eritreanska flyktingar utgör de 4 000 eritreanerna i Sverige en mycket liten del. Det föreligger ingen övergripande studie över eritreanska flyktingar i Sverige. De eritreanska flyktingarna tillhör kategorin spontana flyktingar; de har på eget initiativ rest till Sverige och ansökt om politisk asyl. Många av dem har kommit via Sudan. I motsats till flyktingarna från Latinamerika består den eritreanska flyktinggruppen av ung generation, vars föräldrar stannat i Eritrea.
År 2000 var antalet registrerade invandrare från Eritrea 3 054. Eritreaner som kommit före 1993 är registrerade som medborgare i Etipien. År 2000 fanns 11 907 personer från Etiopien, varav mer än hälften anses vara eritreaner.
Föreningar

Den Eritreanska gruppen i Sverige är representerad genom föreningar som samlar flera generationer. Gruppen arbetar för att behålla sin identitet. 1982 bildades Eritreanska riksförbundet med syfte att bibehålla eritreansk kultur, att skydda medlemmarnas intresse och inte minst att informera den svenska allmänheten om det eritreanska folkets antikoloniala krig.

Riksförbundet utger en kvartalstidskrift på tigrinja, Dimtsi Eritrawian (Eritreanernas röst).

Litteratur

Björkegren, Inger, Eritreaner i Sverige : [en rapport om erfarenheterna av arbetet bland de eritreanska flyktingarna i Sverige]. - Norrköping : Statens invandrarverk, 1989. - 61 s. : tab. - (Att ta emot flyktingar (Rapportserie), , ISSN 99-0839035-X) - ISBN: 91-7016-501-7

Bondestam, Lars, Eritreaner. - Norrköping : Statens invandrarverk. 1989. - 24 s. - (Grundinformation (Statens invandrarverk), , ISSN 99-1577856-2) -ISBN: 91-7016-498-3

Eritrea : grundinformation / utg. av Statens invandrarverk och Nordiska afrikainstitutet. - Stockholm : 1987. - 68 s. - (Grundinformation (Statens invandrarverk), ISSN 99-1577856-2)

Jacquin-Berdal, Dominique. Nationalism and ethnicity in the horn of Africa : a critique of the ethnic interpretation. - Lewiston, N.Y. : Edwin Mellen Press, 2003. - 250 s. - (African studies monograph series (Johannesburg, South Africa) ; no. 62) - Includes bibliographical references and index. - ISBN: 0-7734-6954-0

Pool, David. Eritrea: towards unity in diversity. - London : Minority Rights Group, 1997. - 32 s. - (Report / Minority Rights Group ; 97:1) - ISBN: 1-897693-71-0

Skillnaderna mellan olika estniska dialekter är stora. Tidigare fanns två skriftspråk, ett nordestniskt och ett sydestniskt. Dagens estniska baserar sig på det tidigare nordestniska skriftspråket och är sedan 1918 undervisningsspråk på alla nivåer.

Migration

Under tidernas lopp har åtskilliga ester lämnat hemlandet för att slå sig ner utomlands. Då det självständiga Estland utropades år 1918 beräknade man att omkring var sjätte est, sammanlagt en kvarts miljon bodde utanför Estland. För närvarande torde antalet ester vara minst 133 900 personer, vilket motsvarar cirka 12,4 procent av samtliga ester.

I september 1944 inleddes en massflykt från Estland. Flyktingarna sökte sig till det neutrala Sverige eller Tyskland.

Omkring 20 000 ester och 6500 estlandssvenskar, en koloni som bott i Estland ända sedan "svensktiden" på 1600- och 1700-talen, flydde vid andra världskrigets slut över Östersjön till Sverige och fann nya möjligheter i värdlandet.

Antalet människor i Sverige år 1980 med rötter i Estland beräknas vara omkring 35 000. Av dessa är 15 300 födda i Estland, 14 000 tillhör den första och drygt 6 000 den andra sverigefödda generationen. Efter Estlands självständighet har återigen en viss invandring skett. År 2000 var antalet invandrare från Estland 10 253.

Det kulturella avståndet mellan det estniska och svensk samhället var (och är) kort, varför sverigeesternas sociala anpassning i Sverige på det stora hela torde ha förlöpt väl.

Organisationssträvanden

Då den stora flyktingvågen från Estland nådde Sverige under september -oktober 1944, verkade redan ett antal estniska föreningar i landet . Äldst var Stockholms Estniska förening som grundades under mellankrigstiden och som hade varit knuten till den estniska legationen i Stockholm.

Det estniska organisationslivet i Sverige torde för närvarande omfatta 200 olika sammanslutningar. En betydande del är lokala föreningar på de tjugotalet orter där den estniska kolonin är någorlunda stor. En annan kategori utgörs av intresseorganisationer som samlar medlemmar från olika delar av landet. Hit hör föreningar för olika yrkeskategorier. Slutligen finns centralorganisationer. De viktigaste av dessa är Estniska kommittén och Sverigeesternas förbund.

Under senare år har Estniska kommittén utvecklats till ett förbund av ett drygt fyrtiotal medlemsorganisationer. Man har omkring 1 100 direktanslutna och 4 000 kollektivanslutna (via någon till Estniska kommittén ansluten organisation) medlemmar.

Sedan 1973 utdelar Estniska kommittén ett årligt kulturpris och utger tidningen Teataja (Nyhetsförmedlaren).

Ursprung

Estland har hyst svenskar åtminstone sedan medeltiden. De svenskar som före andra världskriget bodde i Estland var visserligen få men utgjorde landets tredje största nationella minoritet efter ryssar och tyskar. Estlands svenskar bodde tämligen väl samlade i landets nordvästra del.

Överflyttningen

Estlandssvenskarna kom till Sverige antingen lagligen och organiserat eller olagligen. Flertalet estlandssvenskar anlände under 1943 och 1944 från det då tyskockuperade Estland. Efter förhandlingar mellan Tyskland och Sverige tilläts omkring 850 estlandssvenskar evakuera under sken av sjuktransporter. Vidare överskeppades ett stort antal estlandssvenskar lagligen till Sverige. Sammanlagt omkring 2 800 estlandssvenskar tog sig under perioden 1943-1944 till Sverige i egna båtar.

Till skillnad från esterna kom estlandssvenskarna till Sverige för att stanna för gott. Målsättningen var från första början att man skulle anpassa sig till det svenska samhället så snabbt som möjligt.

Organisationer

I motsats till esterna i Sverige uppvisar estlandssvenskar inte någon riktig föreningsflora. En samlande organisation existerar, nämligenEstlandssvenskarnas kulturförening Svenska Odlingens Vänner, som även ger ut tidskriften Kustbon.

Förutom Svenska Odlingens Vänner finns ytterligare några estlandssvenska föreningar i Sverige. Den äldste existerande sammanslutningen är Estlandssvenskarnas kristna förening som grundades 1944.

Litteratur

Aman, Viktor, En bok om Estlands svenskar. - Stockholm, 1961.

Aman, Viktor, Estlands svenskar : 25 år i Sverige. - Stockholm, 1968.

Jakobsson, Svante, Från fädernejorden till förfäders land : Estlandssvenskt bondfolks rymningar till Stockholm 1811-1834 : Motiv, frekvens, personliga konsekvenser. - Uppsala, 1976
Länkar