Person som är barn till någon som är invandrare. Ett barn till invandrare kan vara född utomlands och följd med sina föräldrar till Sverige. Då är man både invandrare och invandrarbarn. Det finns dock lika många personer som är födda i Sverige. Dessa är inte invandrare utan kan bara betecknas som barn till invandrare.

Ett vanligare uttryck är "andra generationers invandrare", som inte är korrekt men som uttrycker det faktum att man själv inte valt att komma till Sverige.

Invandrare är en person som flyttar från ett land till ett annat för att bosätta sig där en längre tid.

Termen invandrare förekommer i riksdagsdebatten redan 1906. Den första lagen som begränsade utlänningarnas möjlighet att komma till Sverige tillkom 1913 och kallades "invandringslagen". Den har ersatts av utlänningslagen,som gäller idag, men vars term utlänning inte riktigt stämmer, då man inte syftar på alla människor i världen som inte är svenskar, utan bara på de som önskar komma till Sverige och de som uppehåller sig inom Sveriges gränser tillfälligt eller permanent och som inte är svenska medborgare.

Migrationsverket förvirrar mer än förklarar med sin difinition av termen "invandrare":
"Någon vedertagen definition av begreppet ”invandrare” finns inte och har egentligen aldrig funnits. För att i statistiska sammanhang räknas som ”invandrare” ska en person vara folkbokförd i Sverige. Ofta görs en indelning i två kategorier; födda i Sverige eller födda i utlandet respektive har svenskt eller utländskt medborgarskap."

Invandrarforskning är forskning om olika aspekter av immigration och av invandrarnas situation i det nya landet.

Idag bedrivs invandrarforskning praktiskt taget på samtliga universitet och på en del högskolor. Det utkommer också mer än ett hundratal specialinriktade vetenskapliga tidskrifter. Ett 20-tal av dem finns tillgängliga på Immigrant-institutets bibliotek.

Under 1970- och 1980-talet bildades kommunala nämnder som kallades invandrarnämnd och vars uppgift var att ansvara för kommunens insatser för invandrare och flyktingar.

Nämnden kunde ha till sitt förfögande en invandrarförvaltning, eller en invandrarbyrå. Under 1990-talet har kommunernas politik förändrats och nämnderna har försvunnit, gått in i andra eller bytt namn till Integrationsnämnd eller dylikt, särskilt i slutet på 1990-talet då den officiella invandrarpolitiken ändrade namn till integrationspolitik.

I den officiella litteraturen brukar man göra skillnad mellan förening och organisation. En invandrarförening anses vare en förening med lokal anknytning och vars medlemmar är invandrare till största delen. En invandrarorganisation anses vara en förening av flera lokala föreningar eller med medlemmar på flera orter och som därmed är av rikskaraktär.

En del invandrarföreningar är äldre än flertalet idag aktiva svenska föreningar. Det norska samfundet i Stockholm bildades i slutet av 1800-talet och har hunnit passera 100-års jubileet. Även i Borås bildades 1900 Tyska verkmästareföreningen, som senare bytte namn till Tyska föreningen och finns ännu idag. Likaså den italienska föreningen i Nacka som bildades 1905 och vars främsta uppgift då var av social karaktär.

Flyktingarna från Ingermanland, Karelen, Estland och Lettland bildade föreningar så snart som de kom till Sverige under och efter andra världskriget. Sveriges ingermanländska riksförbund publicerade året 2000 en historik över ingermanländarnas föreningsverksamhet. Redan 1983 kom också en omfattande historisk bok över esternas förenignsliv. Alla dessa flyktinggrupper har och har haft flera riksorganisationer och kulturella organisationer på riksnivå och som bildades kort därefter. Ingermanländska riksförbundet bildades 1947. Det dröjde till 1956 innan ett riksförbund för de finska invandrarna bildades.

Efter bildandet av Statens invandrarverk 1969 ökade antalet invandrarorganisationer, särskilt då man från statens sida började ge bidrag till organisationernas verksamhet 1976. Stödet till invandrarorganisationerna administrerades från 1998 till 2007 av Integrationsverket. Från och med 2008 är det Ungdomsstyrelsens som ansvarar för stödet. År 2007 fick 53 organisationer organisationsstöd, varav 33 av dem får också verksamhetsbidrag. Ytterligare 8 organisationer fick s. k. etableringsstöd.

Ungdomsförbund, vare sig de är fristående eller en del av ett annat riksförbund, kan få bidrag från Ungdomsstyrelsen. På samma sätt får kvinnoförbund bidrag från Justitiedepartementet, som har ansvaret för jämställdhet. Invandrarnas kvinnoförbund får också stöd som etniska riksförbund.

Invandrarföreningarna i en kommun kan få bidrag till sin verksamhet om kommunen har ett sådant bidragssystem. Variationerna mellan kommunerna kan vara mycket stora.
En av de stora skillnaderna mellan svenska och invandrarföreningar är att en svensk förening ofta bildas för ett särskilt ändamål medan en invandrarförening kan fungera för olika ändamål och syften, främst av social karaktär. Även bland invandrarföreningar förekommer specialisering, som fiskeförening eller förening för gitarrvänner, men det är mer ovanligt.
Det finns vissa organisationer av invandrare som inte benämns som "invandrarföreningar" i dagligt tal, det är t.ex. kulturföreningar eller föreningar bildade på religiös grund.
Det totala antalet invandrarföreningar och likartade föreningar i Sverige året 2005 torde vara över 3000.

Invandrartidskrifter definieras som en periodisk publikation utgiven av invandrare eller för invandrare. Immigrant-institutet inkluderar även skrifter som utges om invandrare eller sådana som utges för svenska utvandrare eller om svensk utvandring.

Tidskrifterna är mycket varierande i sin karaktär och form. Medan några är enkla stencilblad är andra mycket påkostade, allt beroende på vilken organisation som står bakom.

Tidskrifterna täcker också alla möjliga områden. Man kan särskilja organisationstidskrifter, religiösa tidskrifter, lokala blad,kulturtidskrifter som ägnar sig i huvudsak åt att sprida konsten, litteraturen, musiken, ungdomstidskrifter, kvinnotidskrifter och inte minst politiska tidskrifter där man argumenterar för förändringar i hemlandet främst bland flyktinggrupperna.

1976 fick invandrarnas riksorganisationer möjlighet till stöd för sina organisationstidskrifter. Detta varade till och med 1986 då stödet till organisationerna förändrades och tidskriftsstödet försvann undan för undan.

Det är några få som får pressstöd. Här gäller de tidskrifter som utkommer minst en gång i veckan. Bland dem återfinns tidningen Sesam, vars ursprung är Invandrartidningen, som började utges 1967 som en statlig tidning, men som såldes ut efter arr den nya integrationspolitiken 1997 började tillämpas.

Internet har inneburit att flera föreningar och organisationer övergår till att publicera enbart elektroniskt. På Immigrant-institutets länklista finns redan 40 elektroniska tidskrifter och flera kommer till kontinuerligt.

Den största samlingen tidskrifter finns på Immigrant-institutets bibliotek, som räknar med 1000 publikationer, varav 200 löpande. 1976 publicerade institutet en katalog över 126 tidskrifter, följt av en ny upplaga 1982 med 244 och en senare 1992 med ca 200 tidskrifter. 2001 års upplaga av katalogen innehåller 235 tidskrifter, men några av dem upphört under tiden 1992-2001. Antalet löpande tidskrifter har minskat i takt med att stödet också minskat.

Invandringen till Sverige är sedan 1969 reglerad, utom för medborgare i de nordiska länderna som har rätt att bo och arbeta i vilket nordiskt land de vill sedan 1954 då man införde den fria nordiska arbetsmarknaden. Likaså för medborgare i den europeiska unionen och EES-länder blev arbetsmarknaden fri 1992. Sverige är sedan år 1995 medlem i EU (Europeiska Unionen). Det innebär att medborgare i alla EU-länder fritt skall kunna flytta mellan länderna för att arbeta, studera, bo och leva utan krav på arbetstillstånd. Den fria rörligheten omfattar även familjemedlemmar.
2004 pågår en debatt om övergångregler för invandring från de nya europaiska medlemsländerna. Riksdagen beslöt den 28 april 2004 att inte införa några övergångregler, vilket innebär att medborgare från de 10 nya EU-länderna får röra sig fritt på samma villkor som medborgarna från de gamla EU-länderna.
I övrigt består invandringen till Sverige huvudsakligen av anhöriga till personer som bor i Sverige, personer som gifter med sig svenskar eller andra invandrare.