Sammanfattning
• Genomgången av befintlig internationell och nationell barnpsykiatrisk litteratur som har diskuterat frågor kring förekomsten av uppgivenhetssymtom hos barn visar att det fortfarande saknas någon vetenskapligt grundad definition eller förklaring till problemet.
• Fallbeskrivningar i befintlig litteratur tyder på växelverkan/ samverkan mellan några kända psykiska störningar hos barn. Störningarna intensifieras till följd av samsjuklighet och leder till ett tillstånd av uppgivenhet och ibland aggressivitet hos en del barn.
• Hypoteser och förklaringsmodeller som litteraturen lägger fram är ännu inte vedertagna och erkända internationellt.
• I Sverige har alla barn som visat uppgivenhetssymtom uteslutande tillhört gruppen asylsökande barn. Däremot har inget av de fall som hittills beskrivits och analyserats i den internationella litteraturen handlat om asylsökande barn eller i någon större utsträckning om barn till etniska minoriteter.
• Studien har ännu inte på ett övergripande sätt kunnat kartlägga eventuella förekomster av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom i övriga europeiska länder. Emellertid tyder de svar som lämnats av en del centrala organisationer/myndigheter i dessa länder på att nästan inga kända fall av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom hittills har uppmärksammats i dessa länder.
• I Sverige har studien kunnat registrera ca 400 fall av barn med uppgivenhetssymtom vilka varit aktuella någon gång efter den 1 januari 2003. Av dessa är ca 160 personer fortfarande under behandling.
• De aktuella barnen har varit koncentrerade främst i Stockholms län med 153 fall.
• Könsfördelningen mellan barnen har varit ganska jämn: 171 flickor (48,3 %) och 183 pojkar (51,7 %).
• Nästan 80 % av barnen är mellan 8 och 15 år gamla.
• Nästan 87,5 % av barnen för vilka uppgifter om ursprungsland finns kommer från det tidigare Sovjetunionen (61,5 %) och det före detta Jugoslavien (26 %) och 12,5 % från övriga världen.
• Vår studie visar att antalet rapporterade fall av asylsökande barn med uppgivenhetssymtom ständigt har ökat under 2000-talet: från 1 barn under år 2000 till 11 barn 2001, 55 barn 2002, 116 barn 2003 och 155 barn 2004.
• Av de barn som för närvarande är aktuella inom barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) visar drygt vart fjärde (25,8 %) någon gång under sitt sjukdomsförlopp något/några/alla symtom på nivån Grad I på vår funktionsnedsättningsskala. Drygt vart femte (20,2 %) visar alla symtom på nivån Grad II. Nästan hälften av de drygt 350 barn som ingått i studien har någon gång under sjukdomsförloppet visat mer än två symtom av den allvarligare graden.
• Av studien framgår att det kan förekomma en stor symtomvariation, situationsbundenhet och övergångar/pendlingar mellan olika svårighetsgrad av symtomen hos ett och samma barn under olika perioder.
• Totalt har 108 barn (drygt 30 %) fått permanent uppehållstillstånd (PUT), medan 53 barn (15 %) har fått avvisningsbeslut och inväntar avvisningen. 32 barn lever/har levt illegalt med sina familjer.
• I drygt 91,5 % av familjerna är modern närvarande och i 72 % är fadern närvarande. Nästan 90 % av barnen är första eller andra barn i syskonskaran (61 % första och 27 % andra barnet). Av dem är nästan 15 % enda barnet i familjen.
• I ca 22 % av fallen har någon i barnets närmaste krets (moder, fader, syskon) visat uppgivenhetssymtom enligt vår undersöknings symtombild. 50 % har haft depression och drygt 22 % har gjort suicidförsök.