Dolfe, Mikael, Möte i Afrika : en kärlekshistoria. - Stockholm : LL-förlag, 1993. - 103 s. : ill.
Johan är en vit man från Sverige. Han reser till Afrika och träffar Mumbi, en svart kvinna. De blir förälskade och reser genom Mumbis vackra land. På savannen ser de elefanter, giraffer, och lejon.
Eggens, Magda, ... vad mina ögon har sett / Magda Eggens i samarbete med Rose Lagercranz. - Rabén & Sjögren, 1992. - 77 s.
"Ingen kan tvätta bort vad mina ögon har sett." Så avslutas del ett i denna självbiografiska berättelse av Magda Eggens om hur hon som ung judisk flicka fördes bort av nazisterna tillsammans med sin familj från hemmet i Ungern. I detta skede har hon och hennes yngre syster genomlidit och överlevt tortyr och förnedring i Auschwitz, fraktats hit och dit i det krigshärjade Tyskland och står just inför överresan till Sverige, efter att ha blivit räddade av Svenska Röda Korset. Glädjen över att vara befriad vill inte riktigt infinna sig: rent fysiskt får den knappast plats. Men inte heller när behov som mat och sömn tillgodosetts kan glädje förnimmas annat än som korta solglimtar. Över allt vilar den enorma sorgen över förlorade anhöriga, en förlorad ungdom och smärtan i det ofattbara hur något sådant kunnat inträffa, och drabba just henne.
Det är som vittne till sanningen, vittne till det som röster nu femtio år senare hörs förneka, kalla för sagor, som Magda Eggens berättar om denna del av sitt liv. Hon gör det på ett förbluffande nyktert sätt, rakt och naket. Mycket skickligt låter hon läsaren få del av fasansfullheter genom att nämna dem nästan i förbigående, vilket tydligt klargör att dessa blott utgör en bråkdel av en ändlös räcka fasor som snart kom att utgöra vardagen för Magda, hennes syster och de andra unga kvinnor de sammanfösta delade tillvaron med. Det blir aldrig på något sätt sentimentalt, inte heller i skildringen av barndomen som lyckligt framlevdes i den ungerska småstaden hos älskade föräldrar och under idylliska somrar hos mormor på landet. Detta utgör istället en fast grund att stå på för läsaren för att insikten om den groteska orättfärdigheten skall träffa hårt i skonade hjärtan. Kanske hade man kunnat önska sig mer av personlig bekantskap, inte minst för unga läsare till hjälp för identifikationen, men även i detta fall arbetar Eggens med sparsmakade detaljupplysningar, som för den uppmärksamme kan säga mer än sidor av information. T ex gäller detta beskrivningen av hennes reaktion och ursinniga kommentar till sin mor när hon insåg vad som höll på att hända efter tyskarnas maktövertagande i Ungern 1944. Den kommentaren säger mycket om vilken "slump" det var att just hon, just de var utsedda till offer för ondskans gärningar.
Detta är en personlig och samtidigt allmängiltig bok av stort värde för alla åldrar, från tidiga tonår och uppåt.
Lotti Ragnvaldson
Eggens, Magda, Ingen väg tillbaka. - Rabén & Sjögren, 1994. - 90 s. : ill.
Denna bok överlappar i viss mån slutet av Magda Eggens förra självbiografiska berättelse ...vad mina ögon har sett. Tyngdpunkten där är lagd på skildringen av krigets fasor, blott summariskt berättas om vad som hände efter befrielsen ur nazismens klor, efter nästan 1½ år i koncentrationsläger och av tvångsarbete. I Ingen väg tillbaka är hela handlingen förlagd till Sverige, det land dit de nu legendariska vita bussarna från Svenska Röda Korset förde Magda, hennes syster Eva och många fler, bl a de fyra andra unga kvinnor de kom att dela bostad och arbetsplats med i det lilla svenska samhället Gislaved. Frihet i fysisk mening är nu ett faktum för dem alla, psykiskt låter dock befrielsen vänta på sig, men det är denna process' första vacklande steg vi får följa under Magdas väg tillbaka till livet. Hon är ung och hungrar efter sina förlorade år, hon är oerhört viljestark och beslutar sig för att bara blicka framåt, aldrig bakåt. Hon inser att det finns ingen väg tillbaka, inte i tiden, men för henne inte heller geografiskt: hon kan och vill inte återvända till det land som en gång svek henne och hennes kära så grymt. Det är ett beslut hon står fast vid, även om hemlängtan ibland blir svår och nästan tar överhanden, inte minst när systern Eva stiger på tåget med destination Budapest. Nu står hon emellertid inte ensam kvar på perrongen, hon har den trygge dalmasen Helge vid sin sida.
Magda Eggens berättar lågmält om livet i Gislaved, varvar med minnen från Auschwitz som blir överrumplande påtagliga och avklädda genom smygande plötslighet och tempusbyten. De speglar på så vis tydligt kasten mellan närvaro och minnen, viljan att blicka framåt och oförmågan att glömma. Berättarstilen ger inget som helst utrymme för självmedlidande, den är sakligt effektfull, kanske inte alla gånger skön, men i hög grad brännande.
Ingen väg tillbaka är klassad som ungdomsbok och torde fungera väl som sådan, den är välbehövlig inte minst i dagar av groende främlingsfientlighet och stora flyktingströmmar. Men det är naturligtvis ett stort misstag att inbilla sig att enbart ungdomar är i behov av upplysningar om och inlevelse i hur situationen som flykting kan upplevas. Jag tror att de flesta svenska känner stolthet över sitt lands generositet när den beskrivs som här, och tankarna går onekligen till dagens flyktingmottagning. Det syns påtagligt hur man då brast i kunskap om vikten av psykisk bearbetning av smärtsamma upplevelser, hjälpen koncentrerades från myndigheters håll enbart på fysiska behov. Men det verkar ha funnits en märkbar glädje i att få hjälpa i den tid Eggens skildrar här, en glädje som tycks mer svårupptäckt idag. Är det så att nyhetens behag helt enkelt lagt sig eller utgör den kärva arbetsmarknaden största delen av förklaringen? Det är glädjande att få omtalat för sig den gästfrihet och spontana nyfikenhet Magda och hennes kamrater visades av svenskar i deras närhet (och prov på mindre trevliga saker verkar mer ha varit utslag för ungdomligt oförstånd än ren illvilja). Finns det ännu något kvar av sådan privat omsorg eller ryms inga fler kanaler i våra hem för det okända och kanske smärtsamma än de TV sänder?
Lotti Ragnvaldson
Frihet!? : dikter och berättelser av ungdomar / i samarbete med Gunilla Lundgren ; foto: Malcolm Jacobson. - Norstedt, 1992. - 112 s.
De är bosatta i Sverige, 42 unga människor som kommer från 21 olika länder och talar 24 olika språk. Många av dem har skakande upplevelser bakom sig och har flytt från länder där krig är vardag. Alla skriver de om frihet, men ur olika synvinklar.En viktig och lättläst bok att sätta i händerna på barn och ungdomar.
Holm, Annika, Någon som kallar sig jag älskar dig.- Rabén & Sjögren, 1993. - 161 s.
Amanda har flyttat tillbaka till Chile, trots att hon bott nästan hela sitt liv i Sverige. Hon längtar hem till Stockholm och till Olle. Olle, som nästan inte tycker någonting är roligt längre när inte Amanda finns där. De skriver brev till varandra. Men hur skall de kunna träffas och hur skall allting bli när halva jordklotet ligger emellan dem? En kärleksroman för unga människor.
Holmström, Shanti, Mitt okända hemland. - Almqvist & Wiksell, 1998. - 224 s.
Mitt okända hemland handlar om hur det är att växa upp i dagens Sverige och vara både adopterad, mörkhyad, skilsmässobarn och dessutom från landet. Den handlar också om en resa till ett okänt hemland, Indien. Det är en delvis självbiografisk roman om såväl den öppna som den dolda rasismen.
Shanti Holmström är en 18 årig skånsk gymna-sist . Boken har hon skrivit själv, ett dyslektiskt handikapp till trots, med visst språkligt stöd av sin fd lärare Ola Ström.
Så här börjar kapitlet Jag måste till Indien:
"- Jag måste till Indien. Mamma svarar inte. Hon står en stund vid spisen. Så kommer hon och sätter sig hos mig vid bordet.
- Jag måste till Indien nu med detsamma, säger jag.
- Det kommer lite plöstligt bara.
- - Det gör det väl inte. Jag har alltid sagt att jag vill dit nån gång.
-Nån gång, ja."
Korotyska, Magda, Simsalabims Stockholms ABC / bild och idé: Magda Korotyska, text: Rod Bengtsson.- Carlsen, 1994.
Alfabetets 28 bokstäver illustreras här med lika många stockholmsmotiv, målade av den polskfödda konstnärinnan Magda Koroty ska. Vi får träffa cyklande clownbröder på Bastugatan, en handlande häxa på Hötorget, en skridskoåkande zebra vid Zinkensdamm. Varje bild ledsagas av korta rimmade verser, och förutom det som i versen knyter an till den aktuella bokstaven, rymmer varje bild även en rad andra (mer eller mindre lättupptäckta) företeelser på respektive begynnelsebokstav: t ex så har älgen på Skansen sällskap av älvor och äpplen, änglar och ägg.
Kvist, Marianne, Anne från Gröna ön. - Stockholm : Norman, 1997. - 47 s. : ill.
Från Irland till kalla Sverige kommer Anne, nio år gammal, tillsammans med mamma, pappa och sina två små bröder. Där finns det jobb för hennes pappa, och själv måste hon gå i svensk skola.
Peterson, Hans, Serrano- Punell, Angélica :
Alla vi barn i världen. - Warne förlag 1997. - 24 s. färgill.
En liten, av Angélica Serrano-Punell vackert illustrerad bok för barn i förskole- och lågsta-dieålder förklarar innebörden av Förenta Nationernas konvention om barnets rättigheter.
Denna bok är verkligen att rekommendera för alla bibliotek och för alla de hem och skolor där yngre barn finns.
Zetterholm, Finn, & Nygren, Tord, Boken om Bellman. - Stockholm : Rabén & Sjögren, 1993. - 52 s. : ill.
Året var 1740 och Carl Michael Bellmans föräldrar funderade tillsammans över sin lille sons framtid. Föga kunde de ana att den lille sonen skulle bli Sveriges store poet.