B

Balucher Bengaler Blandäktenskap Bolivianer Bosnier Brottslighet Bulgarer Båtflyktingar


Balucher

Balucher eller balocher, är en av de flyktinggrupper som kommit till Sverige på senare tid. Deras officiella antal kan inte beräknas. Baluchistan är ett område i Iran och Pakistan och även Afghanistan. Därför kan balucherna ha olika medborgarskap. Deras språk, baluchiska, hör till den iranska språkfamiljen.

Baluchiska föreningar finns bl.a. i Borås och Stockholm.

Länkar
Balochi language, literature & culture

 

Bengaler

Bengalerna utgör majoritetsbefolkningen i Bangladesh som fram till 1971 utgjorde Östpakistan. Landet utropade sig som självständigt i mars 1971. Först 1974 erkände Pakistan dess suveränitet.

Islam är den förhärskande religionen; det finns dock 16 procent hinduer i landet samt små grupper buddister och kristna.

Förutom bengaler finns en halv miljon urdu-talande biharer samt stamgrupper i Chitagong Hill Tracts.

Efter mordet på Awamipartiets ledare Mujibur Rahman år 1975 kom åtskilliga bengaler som flyktingar till Sverige. En viss flyktinginvandring har pågått sedan dess. Dessutom kommer årligen något tiotal adoptivbarn från Bangladesh till Sverige.

År 1986 fanns 471 medborgare från Bangladesh i Sverige, därtill 390 personer som åren 1967-1986 erhållit svenskt medborgarskap. År 2000 var antalet invandrare från Bangladesh 2 937 för att 2006 vara 4 199. Förutom bengaler från Bangladesh finns även en del bengaler från Indien i Sverige.

Bengalerna är huvudsakligen bosatta i Stockholm, men det finns även en del i Uppsala.

Det ges hemspråksundervisning på bangla i bland annat i Stockholm. Flera bengaliska tidskrifter utkommer i Sverige, bl.a. Probashir Kantha, Desh-Bidesh, Uttårapath och Parikkrama.

Majoriteten av bengalerna är sunnimuslimer. I några islamiska församlingar, exempelvis i Uppsala, utgör invandrare från Bangladesh tongivande inslag. Det finns flera svensk-bangladeshiska föreningar, främst i Stockholm och Uppsala. Året 2017 finns det tre riksförbund, olyckligtvis med praktiskt taget samma namn.
 

Blandäktenskap

Länkar
Litteratur om blandäktenskap

 

Bolivianer

Bolivia är beläget i de andinska högländerna. Det är en republik med närmare sju miljoner invånare. Till följd av militärkuppen i juli 1980 flydde över 1 200 bolivianer till Sverige. En stor del av flyktingarna hade varit fackföreningsaktiva eller medlemmar i olika politiska partier.

Bolivianerna bosatte sig i Västerås, Borås, Växjö, Norrköping och Lund. Det fanns emellertid bolivianer tidigare i Sverige även om deras antal alltid varit relativt litet. År 1970 uppgick de till fyrtiotal personer, fem år senare hade deras antal ökat till 350. Ytterligare ett par hundra bolivianer invandrade 1976-1977.

Genom flyktinginvandringen efter kuppen 1980 steg emellertid deras antal dramatiskt. År 1985 fanns 1 333 bolivianska medborgare bosatta i Sverige. År 2000 var antalet invandrare från Bolivia 2 349.

Redan 1982 återgick landet till civil styre vilket emellertid inte ledde till någon omedelbar återflyttning från Sverige. Vid 1980-talets mitt kunde dock många bolivianer börja återvända på allvar. Många kände sig främmande i Sverige och föredrog därför, när möjlighet gavs, att flytta tillbaka. Med ekonomiskt stöd från Statens Invandrarverk har det varit möjligt för många att flytta.

För att underlätta återvändandet har dessutom SIDA gett bidrag till ett projekt som drivs i samverkan mellan FN:s flyktingkommissarie, Frikyrkan hjälper och olika kyrkliga organisationer i Bolivia.

Det finns bolivianska föreningar i de flesta orter där bolivianer är bosatta. I Stockholm finns dessutom en Bolivia Andina Kulturförening. Varje år anordnas en boliviansk kulturfestival, med bland annat musikuppträdanden, som hålls omväxlande i de orter där det finns ett större antal bolivianer bosatta.

Litteratur

Lundström, Johnny, Bolivia : från fångenskap till frihet. - Norrköping : Statens Invandrar Verk, 1983.
Svanberg, Ingvar, & Hedfeldt, Sture, Detta blev vår stad : Berättelser från ett mångkulturellt samhälle - Västerås. - Västerås : 1990
Möller, Astrid, I återvändandets sken. - Norrköping : Statens Invandrarverk, 1986.
Lundberg, Svante, Flyktingskap : Latinamerikansk exil i Sverige och Västeuropa. - Lund : 1989.

 

Bosnier

Historisk bakgrund

Redan i slutet av 1100-talet hade en självständig bosnisk stat börjat framträda under den bosniska adelsmannen Ban Kulin. Från mitten av 1300-talet befäste och ökade Bosnien sin makt. Ban Tvrtko försökte samla alla sydslaver under sitt styre. Han knöt hertigdömet Hum (dagens Hercegovina) till Bosnien.

Då den serbiska kungaätten dog ut 1371 lät han kröna sig till kung Tvrtko I av Bosnien och Raska (Serbien).

Då de osmanska turkarna började sin erövring av Balkan i slutet av 1300-talet kämpade bosniska trupper tillsammans med serberna i det stora slaget vid Trastfältet, Kosovo polje, i Kosovo 1389, ett slag som turkarna vann och blev upptakten till deras långa dominans över serberna.

Efter Tvrtkos död 1391 började rivaliserande grupper strida om makten över hans stora rike, vilket underlättade turkarnas erövring av området. År 1463 hade de lagt under sig större delen av Bosnien. Hercegovina, som fick detta namn sedan den lokala styresmannen 1448 tagit sig titeln hercog (tyska för hertig) lyckades stå emot den osmanska anstormningen något längre men 1482 föll också det för turkarna.

Milletsystemet

Under 400 år kom de muslimska turkarna att sätta sin prägel på livet i området, även om de inte aktivt gick in för att omvända den ockuperade befolkningen till Islam. De delade in människorna inte i folkgrupper utan efter religionstillhörighet. Det här s. K. Milletsystemet innebär en relativt stor kulturell självständighet men det innebar också att de olika religiösa grupperna levde i avskilda områden, där de egna sedvänjorna följdes.

Under 1600-talet började det osmanska väldets makt minska på grund av korruption och inre stridigheter. Bosnien-Hercegovina blev under den här perioden isolerat.

Ändå dröjde det ända till andra hälften av 1800-talet innan den kristna bondebefolkningen gjorde uppror. Turkarna lyckades inte slå ner upproret men med turkarnas försvagade ställning blev Bosnien-Hercegovina en bricka i det storpolitiska maktspelet mellan turkar, ryssar, och de österrikiska habsburgarna. Upproret var en av orsakerna till det krig som 1877 bröt ut mellan Turkiet och Ryssland. I den efterföljände Berlinkonferensen 1878 beslutades att Österrike-Ungern skulle överta förvaltningen av Bosnien-Hercegovina i den turkiska sultanens namn".

Bosnien och Hercegovina fick 1910 en författning, som gjorde de två delarna till ett enhetlig förvaltningsområde under en regering in Sarajevo.

Då den österrikiske tronföljaren ärkehertig Franz-Ferdinand och hans hustru den 28 juni 1914 kom på officiellt besök till Sarajevo sköts de till döds. En månad efter skottet i Sarajevo inleddes första världskriget.

Förhållandet mellan olika etniska grupper i f.d. Jugoslavien har länge varit komplicerat och ibland lett till fientligheter och grymheter, som under andra världskriget.

Upplösningen av federationen under slutet av 1980-talet ledde till att kompromisslösningar mellan serber, kroater och muslimer som hade hållit de senaste åren, sprack 1990.

I valet i slutet av året ersattes de regerande kommunisterna med partier med etnisk förankring. Motsättningarna mellan dessa partier ökade. Sedan Slovenien och Kroatien förklarat sig självständiga, kände bosniska muslimer rädsla för att bli kvar i en stat som dominerades av serber.

I oktober 1991 föreslog det bosniska parlamentet att Bosnien-Hercegovinas självständighet skulle proklameras. Serberna motsatte sig detta och bildade autonoma serbiska regioner. Serberna kunde också tänka sig att ingå i en storserbisk stat.

De övriga partierna besluta ändå att utropa Bosnien-Hercegovinas självständighet, utan serbernas medverkan, i oktober 1991.

I början av 1992 hölls en folkomröstning om oberoende för Bosnien-Hercegovina. Serberna bojkottade den medan muslimer och kroater röstade för oberoende.

I april 1992 erkändes Bosnien-Hercegovina av EG-länderna och USA. Det blev början till kriget. Den 22 maj blev landet medlem i FN. Som svar utropade serberna en republik i Krajina-området. Därefter intensifierades striderna.

Den 29 juni 1992 inledde FN en luftbro till Sarajevo som belägrats av serber.

Fram till hösten 1992 hade serberna tagit kontroll över två tredjedelar av Bosnien-Hercegovina. De fördrev den muslimska och kroatiska civilbefolkningen med våld.

FN konstaterade hösten 1992 att mänskliga rättigheter inte längre existerade i Bosnien-Hercegovina. Etnisk rensning, mord, tortyr, och systematiska våldtäkter är exempel på förbrytelser som förekommer. FN konstaterade att den etniska rensningen är ett mål i sig och inte en konsekvens av kriget.

Enligt FN:s flyktingkommission hade kriget i Bosnien-Hercegovina drivit över två och en halv miljon bosnier på flykt. En del av de flydde till andra delar av Bosnien-Hercegovina.

Till Sverige kom cirka 40 000, den största enskilda gruppen förföljda människor som Sverige har tagit emot sedan andra världskriget.

Försök att lösa konflikten på diplomatisk väg har gjorts av EG, Europeiska Säkerhetskonferensen och FN.

En huvudfråga i konflikten gäller nationellt självbestämmande för etniska grupper i etniskt blandade områden. Fredsförhandlingarna som började i Genève hösten 1992 resulterade i en fredsplan som gick ut på att Bosnien-Hercegovina skulle delas upp i tio självstyrande provinser. Serber, kroater och muslimer skulle få tre var och den tionde, Sarajevo, skulle bli neutral och regeringssäte.

Bosnier i Sverige

Bosnier i Sverige är unga. De flesta av dem, 92 procent, är under 50 år. Relativt få är ensamstående, cirka 15 procent. Flest är föräldrarpar med ett eller två barn, de är cirka 80 procent. År 2000 var antalet invandrare från Bosnien-Herzegovina 51 526. Man får samtidigt tänka på att de som kom till Sverige före 1992 registrerades som jugoslaver.

Utbildningsnivån är hög. Cirka 88 procent av de vuxna har mer än 9 års skolgång. Cirka 23 procent har en utbildning på minst 13 år bakom sig och utbildning med teknisk inriktning tycks dominera.

Bosnierna är ganska jämnt spridda över hela landet, deras bosättning i Sverige visar inget särskilt mönster.

De flesta bosniska flyktingar är muslimer från delar av Bosnien-Hercegovina som nu domineras av serber, främst de norra delarna.

Få bosniska flyktingar är etniska serber. Det rör sig främst om män som har velat undgå mobilisering.

Föreningslivet

Organisationslivet bland de bosnier som fanns sedan tidigare i Sverige bestod av ett fåtal bosniska lokalföreningar som var anslutna till Jugoslaviska riksförbundet.

Under våren 1992 började nya lokalföreningar bildas och i juni samma år gick 14 lokalföreningar samman och bildade Bosnien-Hercegovina riksförbund i Sverige. En viktig del av verksamheten har sedan starten varit att försöka underlätta flyktingarnas integration i Sverige.

Organisationen har växt i en mycket snabb takt. I september 1995 fanns 64 lokala föreningar med drygt 10 000 medlemmar. Övervägande delen av medlemmarna inom riksförbundet är bosniska muslimer.

Bosnien-Hercegovina riksförbund har sedan 1993 bedrivit projektet "Bosnier hjälper bosnier. Idén bakom projektet är att ta tillvara den kompetens som finns bland flyktingarna.

Litteratur

Grundläggande material:

Carlson, Bo Kage, Jugoslavien: ett land i upplösningen. - Stockholm : Natur och Kultur, 1992
Magnusson, Kjell, Den bosniska tragedin. - Stockholm : Utrikespolitiska Institutet, 1993.
Sturesjö, Örjan, Jugoslavien : konflikt utan slut. - Stockholm : Utrikespolitiska Institutet, 1992.
Nordlöf-Lagerkranz, Ulla, Krigets rötter. - Stockholm : Utrikespolitiska Institutet, 1993.
Gutman, Roy, Vittne till folkmord : den första redovisningen av den etniska rensningens fasor inifrån Bosnien. - Tollarp : Studiekamraten, 1993.
Hukanovic, Rezak, Helvetets tiende port : Ett halvt år i dödsleirer i Bosnien. - Oslo : Sypress, 1993.

Historia & Politisk utveckling m. m.

Agrell, Wilhelm; Alcalá, Jesus, Sarajevo 1992 + 2. - Stockholm : Studiekamraten, 1994.
Nissen, Gunnar, Jugoslaviens storhed og fald: fra solidaritet til skilsmisse. - Köbenhavn : Branner og Korch, 1992.
Somelius, Sören, Krig mot fred i före detta Jugoslavien. - Stockholm : Carlsson, 1994.
Svensson, Per, Hem till kriget : ett reportage från Kroatien och Bosnien-Hercegovina. - Stockholm : Bonnier Alba, 1992.

Länkar
Bosniska tidskrifter i Sverige
Littteratur om bosnier i Sverige
Litteratur om jugoslaver i Sverige
 

Brottslighet

En fråga som ofta dyker upp i samband med invandrare är fråga om brottslighet. Första motionen om invandrare i Riksdagen av P.Em.Lithander, året 1906, krävde ju restriktioner om vilka som skulle få komma in i landet på grund av påstådd hög kriminalitet bland invandrarna. Motionen är återgiven i Invandrarrapport nr 4-1999.

Brottslighet är också en av de stora frågorna bland främlingsfientliga partier och grupper. De flesta studier som gjorts både i Sverige och i andra länder visar att brottsligheten bland invandrare inte skiljer sig signifikant från resten av befolkningen. Vissa brott begås dessutom av personer och grupper av personer som kommer in i landet enbart för att begå brott, liksom vissa svenska personer begår brott utomlands.

När man i pressen läser att ett antal utlänningar sitter i fängelse och att de utgör en hög procent av de intagna beror den högra procenten bland annat på att en utlänning ofta döms till längre fängelsestraff än en infödd. Viktigast för statistiken är antalet dömda under ett helt år och hur lång strafftiden varit m.m.

En rapport från Brå, Brottsförebyggande rådet 2005 konstaterade också att de allra flesta brott begås av personer födda i Sverige. De som är födda utomlands har en högre risk att misstänkas för brott, än personer födda i Sverige av svenskfödda föräldrar. Men 88 procent av dem var inte misstänkta för brott överhuvudtaget under en femårsperiod. Motsvarande andel bland dem som var födda i Sverige av svenskfödda föräldrar var 95 procent.

Länk

Fakta om migration och kriminalitet i Sverige
Regeringskansliet.

Bibliografi

Ahlberg, Jan, Invandrares och invandrares barns brottslighet : en statistisk analys. - Stockholm : Brottsförebyggande rådet (BRÅ), 1996. -123 s. : tab. - (BRÅ-rapport, ISSN 1100-6676 ; 1996:2)
Sammanfattning på engelska med titeln: Criminality amongst immigrants and children of immigrants ISBN: 91-38-30588-7 (inb.)
Eklund, Lisbeth, Invandrarungdom : en riskgrupp för kriminalitet? - Stockholm : Utredningsenheten, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), 1982. - 91 s. : tab. - (BRÅ-S, ISSN 0349-4616 ; 1982:3). - ISBN: 91-85664-15-4
Hydén, Lars-Christer, Kriminalitet som livsval : en socialaktstudie av 15 kriminella pojkar. - Stockholm : Forsknings- och utvecklingsbyrån (FoU), Stockholms socialförvaltning, 1989. - 9 bl. - (FoU-rapport / Socialtjänsten, Forsknings- och utvecklingsbyrån, Stockholms stad, ISSN 0283-1481 ; 100)
Martens, Peter & Holmberg, Stina, Brottslighet bland personer födda i Sverige och i utlandet
Stockholm : BRÅ, 2005. - 77 s. - ISBN 91-38-32228-5
Sahlin, Ingrid & Åkerström, Malin (red.), Det lokala våldet : om rädsla, rasism och social kontroll. - 1. uppl. - Stockholm : Liber, 2000. - 334 s. - På titelsidan: Socialkontroll ISBN: 91-47-04976-6
Utvisningsutredningen, Utvisning på grund av brott : delbetänkande av Utvisningsutredningen. - Stockholm : Allmänna förl., 1993. -122 s. - (Statens offentliga utredningar, ISSN 0375-250X ; 1993:54). - ISBN: 91-38-13373-3
 

Bulgarer

Bulgarerna är inte och har aldrig varit någon stor invandrargrupp i Sverige och den invandring som förekommit är i huvudsak av mycket sent datum. Vid mitten av 1960-talet invandrade 122 bulgarer. 168 innebar en dramatisk ökning och 198 bulgarer kom till Sverige. Den 31 december 1984 var antalet personer i Sverige med bulgarisk bakgrund 1 055. År 2000 var antalet invandrare från Bulgarien 3 508.

De bulgarer som kommit till Sverige från Bulgarien under efterkrigstiden har i huvudsak tillhört två kategorier : politiska flyktingar respektive legalt utvandrade som var gifta med svenskar.

Det finns en bulgarisk ortodox församling i Sverige.

Hemspråksundervisning i bulgariska har varit möjlig sedan 1969, men antalet elever och veckotimmar har hela tiden varit litet. Undervisning i bulgariska ges vid universiteten i Uppsala och Göteborg.

Flera bulgariska musiker är verksamma i Sverige. Den mest kände torde vara violinisten Emil Kamilarov i Uppsala. Det finns även några bulgariska exilförfattare i Sverige.
En rikstäckande vänskapsförening är Svensk-bulgariska sällskapet. Det är i första hand en förening för svenskar med intresse för Bulgarien och bulgarisk kultur.

1989 kom ca 5000 personer till Sverige tillhörande den turkiska minoriteten i Bulgarien, som hade varit föremål för trakasserier och diskriminering under flera års tid. De kallades först "turkbulgarer" för att senare ändra benämningen till "bulgarienturkar", som är den som avnänds idag. Av dem fick endast ca 500 stanna. Resten fick antingen återvända till Bulgarien eller bosätta sig i Turkiet.

Litteratur

Damyanova, Zhivka, Bulgaria in Swedish Archives and Libraries (Meddelanden från Krigsarkivet X.). - Stockholm, 1984.

 

Båtflyktingar

Ett begrepp som används för att beteckna de vietnameser som 1977-79 flydde från Vietnam till näraligande länder i Sydöstasien. Majoriteten av dem var av kinesiskt ursprung. Man talar därför också om sinovietnameser.

Situationen för båtflyktingarna i de länder de flydde till var mycket svår, eftersom de i de flesta fall bara fick stanna instängda i bestämda platser. Efter bedjan från UNHCR började västländerna att ta emot dem. Man räknar med att fler än 200.000 personer flydde under den korta tiden. En del drunknade på vägen till vad de uppfattade friheten.

Sverige tog i början av 1980-talet emot omkring 5 000 personer, dels genom direkt urval i flyktinglägren, dels genom anhöriginvandring. Båtflyktingarna är ofta uppskattade i arbetslivet och arbetslösheten är därmed mycket låg jämfört med andra flyktinggrupper.

I dag skriver man också om båtflyktingar för att beteckna alla de som flyr med hjälp av båtar, ofta med tragiska konsekvenser, eftersom flertalet båtar är illa rustade eller är överbelastade. Vid slutet av 1990-talet och även idag flyr människor från Mellanöstern via Turkiet till Europa. Under 2000-talet är det främst Italiens och Spaniens kuster som båtflyktingarna, främst från Afrika, anländer till. Fenomenet förekommer också mellan de indonesiska öarna och Australien och mellan Kuba, Haiti och USA och på andra områden i världen.

Historiskt räknar man balterna som de första båtflyktingar i Sverige. Också då, i mitten på 1940-talet, var det många balter som färdades i båtar som kantrade i dåligt väder och människorna drunknade.

Litteratur

Backman, Margaretha Utan återvändo : ett år av förändringar för en grupp båtflyktingar och deras familjepedagog. - Göteborg : Psykologiska inst., 1983. - 58s. - CD-uppsats Göteborg : Psykologiska inst.

De första båtflyktingarna : en antologi om balterna i Sverige / [redaktör: Lars-Gunnar Eriksson]. - 2. uppl. - Norrköping : Statens invandrarverk (SIV), 1986. - 349s. : ill. - (SIV pocket). - ISBN: 91-7016-465-7

Körnas, Leonida Estländare : 40-talets båtflyktingar / Leonida Körnas, Siv Wikander, Maj-Britt Såthe. - [Göteborg : Univ., Inst. för svenska språket, 1985]. - 66bl.

Ragvald, Lars Vietnamflyktingarna - deras första år i Sverige / [text: Lars Ragvald] ; [foto: Thomas Birath ...]. - Norrköping : Statens invandrarverk, 1982. - 119 s. : ill. - (Rapporter / SIV, ISSN 99-0233592-6 ; 82:5)
Förkortad svensk version av A new wave on a Northern shore / Hugh Beach, Lars Ragvald. - ISBN: 91-7016-389-8

Statens invandrarverk Båtflyktingarna / Statens invandrarverk ; [text: Annika Söderman-Wirén]. - Norrköping : Statens invandrarverk, 1980. - 32s. : ill. - (SIV-dokumentation). - ISBN: 91-7016-366-9

Statens invandrarverk Båtflyktingar kommer till kommunen : information till kommuner som tar emot båtflyktingar. - Norrköping : Statens Invandrarverk, 1980. - 17bl.