L

Latinamerikaner Letter Lexin Litauer


Latinamerikaner

Vid tiden för den chilenska militärkuppen 1973, varigenom den konstitutionellt valda regeringen Salvador Allende avsattes, bodde i runt tal 1 500 latinamerikaner i Sverige. Därefter har deras antal ökat.

Svenska socialdemokrater och särskilt Olof Palme har haft ett öppet sinne för den politiska utvecklingen i Latinamerika. Områdets länder har en betydelsefull plats i socialdemokratins internationalism.

Under 1960-talet blev Sverige en fristad åt brasilianska flyktingar som anlände efter militärkuppen 1964, åt landsflyktiga från Dominikanska republiken som ankom efter USA:s invasion av ön 1965, och dessutom åt många vänsterpolitiker från andra latinamerikanska länder.

Flyktinginvandring

Den snabba tillväxten av antalet latinamerikaner i Sverige efter den chilenska militärkuppen 1973 är ett resultat av svensk utrikespolitik, latinamerikanska politiska omvälvningar och i viss utsträckning förhoppningen om bättre ekonomiska villkor.

Den största delen av de 30 000 latinamerikaner som fanns i Sverige vid 1980-talets mitt har alltså kommit till landet efter 1973.

Fastän inte alla latinamerikaner i Sverige kan klassificeras som politiska flyktingar, har tillväxten av denna grupp inte ägt rum utan politiska övertoner. Under de första åren efter militärkuppen var Sverige det europeiska land som tog emot de flesta kvotflyktingar.

Flyktingpolitiken

Den första administrativa förändring som drastiskt påverkade förhållanden för den latinamerikanska exilgruppen var en rapport från svenska ambassaden i Chile år 1977 vari man redogjorde för den politiska situationen i landet. Villkoren för inrikespolitiken ansågs ha normaliserats och detta innebär att B-flyktingar och spontana flyktingar inte behövde lida förföljelse om de skickades tillbaka. På basis av denna bedömning återsändes den 19 mars 1982 för första gången chilenska flyktingar direkt till Chile från Arlanda flygplats.

Med socialdemokraternas återkomst till makten 1982 har latinamerikanerna funnit mer förstående företrädare inom den svenska regeringen. Detta återspeglas också i statistiken genom en markant ökning av i synnerhet chilensk invandring till Sverige under 1980-talet.

Många av de som inte kunde anpassa sig i det svenska samhället eller som hyste stark optimism beträffande sin egen framtid har återvänt legalt eller illegalt till sina länder, när situationen har blivit säkrare. Några av dem har till och med på nytt återvänt till Sverige på grund av politisk förföljelse eller svårighet att få arbete. Det finns fortfarande latinamerikaner som återvänder eller planerar att göra det. Under senare år har framförallt bolivianer och uruguayaner, ofta med ekonomiskt stöd från Statens Invandrarverk, återvänt till sina hemländer efter det att situationen förbättrats där.

Livet i Sverige

Latinamerikanernas anpassning i Sverige har försvårats genom ett stort antal skilsmässor. Nya roller för män och kvinnor har fört till slitningar inom familjerna. Att många flyktingar har torterats och tillbringat långa perioder i fängelse har inte underlättat ett normalt liv. Frustration över att enbart duga för okvalificerade arbetsuppgifter är en dålig grund att bygga ett familjeliv på och anpassa sig i det svenska samhället.

En av de mest positiva sidoeffekterna av flyktingarnas engagemang för Latinamerika har varit rikedomen av kulturmanifestationer, studiecirklar, kurser, radioprogram, specialpublikationer, politiska debatter och forskarkonferenser. Ett syfte har varit att stärka den latinamerikanska kulturen i Sverige, och därigenom vill man även visa sin solidaritet med Latinamerikas kamp.

Föreningslivet bland latinamerikaner i Sverige är rikt utvecklat. Vid mitten av 1980-talet uppskattades antalet latinamerikanska föreningar och kommittéer i Sverige till över 150 stycken. Merparten av dessa föreningar ägnar sig framförallt åt solidaritetsarbete och exilpolitik. Dessutom finns det ett stort antal nationella föreningar, där framförallt chilenare och uruguayaner har bildat flera organisationer i Stockholm, Uppsala, Göteborg och på andra håll i landet.

Även tidskriftsfloran är rik. Nämnas kan veckotidningen Liberación och kvinnotidningen Micaela samt föreningstidskrifterna Pueblo Indoamericano, Aportes, Question, Suplemento och Tiempo Libre.

Länkar
Litteratur om latinamerikaner
Latinamerikanska författare i Sverige

 

Letter

Lettland blev liksom de övriga baltiska staterna första gången självständigt 1918. Under andra världskriget deltog lettiska fascister i utrotningen av judar och kommunister, rentav, har det sagts, mer energiskt än tyska Waffen-SS. Under den första sovjetiska ockupationen av Lettland år 1940 deporterades eller avrättades inte mindre än 33 000 letter, huvudsakligen intellektuella. Av rädsla för en likartad aktion flydde år 1944 närmare 120 000 letter till Västeuropa inför den andra sovjetiska ockupationen.

5000 letter flydde vid krigsslutet till Sverige. Efter självständigheten 1991 visade sig Lettlands regering ganska oförsonlig gentemot den stora ryska befolkningsgruppen i landet, vilket inte var helt oförklarligt efter Sovjetunionens långvariga förryskningspolitik.

Letterna i exil började tidigt att organisera sig. Man kan med fog påstå att letterna i Sverige utmärks av en mycket hög organisationsgrad. År 1944 bildades en svensklettisk hjälpkommitté, som efter ett år omorganiserades till den nuvarande Lettiska Hjälpkommittén i Stockholm. Kommitténs huvudsakliga uppgift har varit att bistå letter i notarieärenden, vara kontaktman i vissa frågor med svenska myndigheter och att på olika sätt stödja den lettiska kulturen, utbildningen och andra lettiska aktiviteter.

År 1953 bildades det Lettiska Centralrådet i Sverige som tillvaratar lettiska nationella intressen. Centralrådet består av ett tiotal nämnder, som var och en har uppgifter rörande kultur, ungdomsutbildning och sociala frågor.

Många internationellt kända forskare och vetenskapsmän fanns bland de landsflyktiga letterna. De flesta av dessa kunde så småningom fortsätta som lärare och forskare vid svenska universitet och vetenskapliga institutioner. Med flyktingströmmen kom en rad konstnärer och trettiotal författare och publicister till Sverige.

Under de första femton åren efter flykten lades grunden till det ekonomiska och kulturella livet i exil.

Nya föreningar bildades på 1960-talet. Ungdomsföreningen Europeiska lettiska ungdomsförbundet (ELJA) etablerades 1961 och samarbetar nu med motsvarande föreningar i andra länder i Europa. Samtidigt med ELJA bildades också Lettiska konstnärer i Europa (ELMA). Föreningen anordnade sammankomster, konstutställningar och utgav skrifter. Även andra yrkeskategorier bildade föreningar, bl a ingenjörer, läkare, agronomer, civil-ekonomer och arkitekter.

År 1970 började det nya Baltiska Institutet att verka i Stockholm med lettiska, estniska och litauiska deltagare. Institutet utgav skriftserien Zari.

I Sverige har existerat flera lettiska teatergrupper och deras föreställningar är väl besökta i alla större svenska städer.

En ny generation lettiska författare i exil har fortsatt bära den litterära traditionen vidare.

I och med Lettlands självständighet 1991 och den exillettiska befolkningens åldersstruktur har verksamheten i Sverige bland exilletter undan för undan minskat.

Det har varit mycket svårt för i Lettland bosatta icke-letter att förvärva lettiskt medborgarskap.
 

Lexin

Lexin är den samlade beteckningen för en serie ordböcker från svenska till olika invandrarspråk. Lexin lexikonen består av ett urval om ca 24 000 vanligt förekommande uppslagsord och omfattar med de sammansättningar/avledningar som ges under uppslagsorden omkring 28 500 ord. Vissa av ordböckerna innehållet 17 000 ord. I lexin-lexikonen har 1730 ord illustrerats och dessa bilder finns samlade i 32 teman.

De språk som finns idag (2017) är: Albanska, arabiska, bosniska, finska, grekiska, kroatiska, makedoniska, nordkurdiska, persiska, romska (arli), rumänska, serbiska, somaliska, spanska, svenska, sydkurdiska, tigrinska, turkiska, turabdinska och vietnamesiska. br /> Några av lexikonen finns även online: bosniska, engelska, finska, grekiska, kroatiska, ryska, spanska och turkiska.

Lexin på nätet är ett samarbete mellan Institutet för språk och folkminnen, och Kungliga Tekniska högskolan.  

Länk
Lexin på nätet

 

 

Litauer

I likhet med Estland och Lettland fick Litauen vid första världskrigets slut sin frihet från grannen i öster, det f d Tsarryssland som just blivit Sovjetunionen. 1940 invaderades Litauen av Sovjetunionen. Ett år senare ockuperades landet av det nazistiska Tyskland, när Hitler satte i gång "Operation Barbarossa" mot Sovjetunionen.

Litauen liksom östra Polen - där gränserna mellan stater och folkgrupper länge varit flytande - var hem för en stor jiddischtalande judisk folkminoritet, som under andra världskriget totalt utplånades.

Invandringen av litauer till Sverige är lägre än från de andra baltiska republikerna. Senare tids invandring börjar också ge nya föreningsbindningar.

Länkar
Svensk-litauiska riksföreningen