P

Pakistanier Palestinier Papperslösa Paraguayare Polacker Politiskt deltagande Portugiser


Pakistanier

När Brittiska Indien blev självständig den 15 augusti 1947 delades den forna kolonien i ett hinduiskt Indien flankerat av två islamiska halvor som kom att utgöra Väst- och Östpakistan. Denna uppdelning kvarstod fram till 1971 då dess östra del utropade sig självständigt som republiken Bangladesh.

Två tredjedelar av Pakistans invånare utgörs av punjaber. Dessutom finns det sindher, pushtuner, khoistaner och balocher med flera smärre grupper i landet. Majoriteten är sunni muslimer, men det finns även ismailiter i landet. Officiellt språk är urdu och engelska.

Pakistanier har gamla traditioner av utvandring. År 1984 arbetade inte mindre än två miljoner pakistanier utomlands, merparten i Mellersta Östern, men det finns även pakistanska arbetsimmigranter i Storbritannien, Australien, Kanada och USA.

I de nordiska länderna är det framförallt Norge som utgjort målet för pakistanska invandrare. År 1970 kom på kort tid ett tusental pakistanier dit. År 1987 uppgick de till 9 286 personer. Dessutom har några hundra erhållit norskt medborgarskap. Majoriteten av dem talar gujarati, en punjabisk dialekt.

Även Danmark har haft en viss invandring där merparten av de 6 692 pakistanierna (1985) är bosatta i huvudstadsregionen.

Antalet pakistanska medborgare i Sverige uppgick år 1986 till 850. Därtill kommer 859 personer som erhållit svenskt medborgarskap 1967-1986.

Invandringen har framförallt skett under senare hälften av 1970-talet och under 1980-talets. Några tiotal gäststudenter kommer årligen. Viss flyktinginvandring har också skett.

Pakistanier är i allmänhet välutbildade. Det ges modersmålsundervisning på gujarati och på urdu.

Det finns pakistanska föreningar i Stockholm och Göteborg. I Uppsala finns en pakistansk-svensk vänskapsförening.
 

Palestinier

Till Palestinierna räknas de araber som levde i det brittiska Palestina, mandatet före 1948 samt ättlingarna till dessa. Det finns sju miljoner personer som själv kallar sig Palestinier. Enligt United Nations Relief and Works Agency for Palestinian Refugees (FN:s flyktingsorgan) lever cirka 2.5 miljoner av dessa inom de sedan 1967 av Israel ockuperade områdena väster om Jordanfloden (Västbanken) och Gazaremsan. Omkring en miljon palestinier finns inom de israeliska gränserna.

Andra omfattande palestinska befolkningsgrupper finns i Jordanien där de utgör 70 procent av statens invånare, Libanon, Kuwait, Syrien, Saudiarabien samt i andra Gulf-stater. Utanför Mellanöstern finns betydande palestinska minoriteter i USA, Latinamerika och i Tyskland.

Flyktingskapet utgör ett centralt element i palestiniernas moderna historia. Den palestinska flyktingsituation har uppstått som en följd av 1947-1948 års krig.

Endast i Jordanien erhöll de palestinska flyktingarna landets medborgarskap. I de övriga arabstaterna bestod flyktingsituationen. Den arabiska målsättningen var att palestinierna skulle återvända till sina hem i det av Israel ockuperade området av Palestina, och flyktingarna har därför aldrig integrerats.

Den palestinska flyktingsituationen har bestått sedan 1948. De återkommande stridigheterna i Mellanöstern fram till dags dato har även lett till förnyade palestinska flyktingströmmar. Mer än 300 000 palestinier beräknas exempelvis ha flytt från Västbanken till Jordanien under junikriget 1967.

Sverige och Palestinierna

Sveriges förhållande till palestinierna har varit ambivalent och detta måste ses mot bakgrund av den balansgång som generellt kännetecknat Sveriges ställningstaganden i den känsliga Mellanösternkonflikten. Traditionellt har Sverige ett gott förhållande till Israel. Ett uttryck för detta har varit de nära kontakterna mellan den svenska och den israeliska socialdemokratiska rörelsen. Det finns flera svenska solidaritetsgrupper för Palestinierna: Palestinagrupperna i Sverige bedriver en aktiv verksamhet, och i Uppsala finns Kristna kommittén för Palestina. En parlamentarikergrupp för palestiniernas sak bildades 1988.

Palestinierna i Sverige

I Sverige finns uppskattningsvis 6 000 - 7 000 palestinier. De är huvudsakligen flyktingar och så kallade anknytningsfall. Dessutom finns en mindre grupp palestinska gäststudenter. Den första större invandringsvågen skedde från Jordanien under 1970-talets början. Omfattande grupper har senare kommit från Syrien och från det av inbördeskriget svårt härjade Libanon.

Palestinierna har huvudsakligen bosatt sig i storstadsregionerna och i universitetsstäderna. Den palestinska gruppen i Sverige är heterogen både demografiskt och socialt: här finns ensamstående unga, palestinska familjer, samt också en grupp äldre som ofta anlänt som anknytningsfall. Många är välutbildade medan det särskilt bland kvinnorna och bland de äldre finns palestinier med endast kortvarig skolutbildning.

Under sjuttiotalet tycks palestinierna i Sverige ha integrerats väl och funnit sig tillrätta på den svenska arbetsmarknaden. Som alla invandrargrupper har dock palestinierna drabbats mer än svenskar generellt när arbetslösheten ökat.

Palestinska arbetarförbundet är en organisation som finns representerad på flera orter i Sverige. På det lokala planet, finns en mängd mindre föreningar, exempelvis Palestinska folkets förening i Uppsala, Palestinska kvinnoförbundet i Uppsala, och Palestinska studentförbundet i Stockholm. I Uppsala finns även ett särskilt Palestina-arkiv inrättat av en svensk förening med samma namn, som är ett dokumentationscentral om Palestina. Palestine Liberation Organisation (PLO) har sedan 1976 ett informationskontor i Stockholm.
 

Papperslösa

Med papperslös menas en person som bor och arbetar i ett land utan uppehålls- eller arbetstillstånd.
Det finns inga siffror hur många de är i och med att de inte har tillstånd. I Europa använder man ofta den franska termen "sans papiers".

I de flesta europeiska länderna får dessa invandrare som inte har reglerat sin situation rätt till allmän hälsovård och till skola för sina barn. Dock icke i Sverige.

Det är vanligt att de papperslösa utnyttjas till lågbetalda arbeten, eftersom de inte kan protestera. De papperslösa omfattas av de mänskliga rättigheterna som är fastställda i FN:s stadga, men de är ofta rättslösa.

Länkar
The Sans-Papiers: A Woman Draws the First Lessons
By Madjiguene Cisse, 24 April 1997
http://pajol.eu.org/ Pajol
Sidan presenterar utvecklingen i Frankrike och Europa om rörelsen som vuxit fram till stöd för dem som är "sans papiers".
 

Paraguayare

Antalet paraguayare i Sverige är mycket litet. Under diktatorn Alfredo Stroessners långa tid vid makten förekom omfattande politiska förföljelser och hundratusentals paraguayare tvingades i exil. De flesta finns i grannländerna Uruguay och Argentina. Andra har flytt till Förenta Staterna eller Europa.

I december 1988 fanns det enligt officiell svensk statistik 127 personer födda i Paraguay bosatta i Sverige. En del av dem har kommit från Chile efter kuppen mot Salvadore Allendes regim 1973, andra har kommit direkt från Paraguay varifrån de flytt undan diktatur, politisk förtryck och inte sällan tortyr.

Invandring

Trots långvariga svensk-paraguayanska kontakter, inte minst genom svenskar bosatta som nybyggare och industriidkare i Paraguay, har endast få paraguayare flyttat till Sverige. Genom äktenskap har emellertid en del kommit hit. En del studenter har också bosatt sig i Sverige.

Många har i Sverige fortsatt att verka politiskt inom olika organisationer. Men exilen har också präglat tillvaron för många Paraguayare. På grund av gruppens litenhet och viss misstänksamhet gentemot varandra finns inte något större utrymme för ett aktivt föreningsliv i Sverige. Det finns emellertid någon enstaka lokalförening, exempelvis i Västerås.
 

Polacker

Östersjön utgör Sveriges och Polens gemensamma gräns. Politiska, religiösa och kulturella faktorer har orsakat att ett rikt personutbyte ägt rum under historiens lopp. Många omständigheter medförde att fram till 1800-talet vistades ett betydligt större antal svenskar under kortare eller längre tid i Polen än vice versa, ett förhållande som dock förändrats under senare tid.

Under första världskriget emigrerade ett stort antal polacker till Sverige. Några av dem var mycket framstående kulturpersonligheter.

Under andra världskriget lyckades ett mindre antal polacker fly från det ockuperade landet. Kort före krigets slut fördes 20 000 koncentrationslägers-fångar till Sverige från Tyskland, av dessa var 8 000 polacker

Under 1970-talet infördes vissa lättnader i polackernas internationella kontakter. Strömmen av polska turister och flyktingar fortsatte under solidaritetstiden (augusti 1980-december 1981). Alla polacker som tillfälligt befann sig i Sverige fick möjlighet att erhålla permanent uppehållstillstånd i landet, vilket utnyttjades av 3 000 personer.

Enligt Invandrarverkets statistik fanns i s idag lutet på 90-talet 30 000 polacker i Sverige. Till storleken utgör de den sjätte gruppen efter invandrare från de nordiska länderna, Tyskland och Jugoslavien. I siffran 30 000 ingår inte andragenerationspolacker, vilket betyder att antalet personer med polska som modersmål och med en naturlig anknytning till polsk kultur är mycket större. De största grupperingarna av polacker finns i Stockholms län, Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus län.

Trots att den polska gruppen i Sverige är större än någonsin tidigare finns det för närvarande inte någon mer omfattande undervisning på polska vare sig i teoretiska eller praktiska ämnen. Hemspråks- och stödundervisning ges endast åt barn och ungdom.

Organisationer

Den första polska organisationen på riksnivå var Polska hjälpkommittén grundad 1918. Efter andra världskriget bildades år 1947 Polska flyktingsrådet. En splittring inom den sistnämnda organisationen resulterade i skapandet av Polska flyktingsfederationen 1978. Ett tredje riksförbund är Riksförbundet polska föreningar, grundat 1971.

Direkt efter införandet av krigstillståndet i Polen i december 1981, bildade de två föreningarna Polska flyktingsrådet och Polska flyktingsfederationen, den nya riksorganisationen, Polska kongressen.

Polska kongressens huvudmål är att verka för återuppbyggnaden av ett suveränt och demokratiskt Polen, att skydda den polska minoritetens intressen i Sverige, och att utbreda sin verksamhet över hela Skandinavien. Ett annat mål är att verka för att bevara det polska språket, polsk kultur och ett historiskt medvetande. Polska kongressen har 1 700 medlemmar och dess organ är månadstidskriften Slowo Kongresu.

Riksförbundet Polska Föreningar i Sverige är en av de nya organisationerna på riksnivå där man samlar lokala polska föreningar vars huvudsyfte är kulturellt och socialt.

Litteratur
Berkowicz, Andrzej & Berkowicz, Halina, Polska undersökningen : Urval och fältarbete. - Stockholm : Statsvetenskapliga institutionen, Stockholms Universitet, 1980.
Kaminski, Ignacy-Marek, & Westin, Charles, Folkbildningsinsatser för vissa målgrupper bland invandrare. - Stovckholm : Pedagogiska institutionen, Stockholms Universitet, 1985.
Klich, Nadja, Polacker i Västerås : En etnologisk studie av en flyktinggrupp i en mellansvensk industristad. - Uppsala : Etnologiska Institutionen, Uppsala Universitet, 1985.
Olika villkor - olika hälsa : en studie bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet. -Stockholm : Socialstyr., 2000. - 152 s. - (SoS-rapport, ISSN 1100-2808 ; 2000:3)

Polska Kongressen i Sverige - 25 år. 1982-2007. 25 lat Kongresu Polaków w Szwecji 84 s. - Polsk och svensk text.
Social och ekonomisk förankring bland invandrare från Chile, Iran, Polen och Turkiet. - Stockholm : Socialstyr., 1999. - 243 s. - (SoS-rapport, ISSN 1100-2808 ; 1999:9)
Wojtowicz, Wit, J., Socio-Pedagogiska aspekter på den Sverige-polska minoritetens bildningsbehov. - Linköping, 1984.
 

Politiskt deltagande

Invandrarnas deltagande i det politiska livet och i institutionerna har funnits alltid i varierande grad. Sedan rösträtten för utländska medborgare i de kommunala och landstingsvalen 1976 har engagemanget ökat. Under några år publicerade Immigrant-institutet listor på kandidater till alla valen. De senaste tre valen endast kandidater till riksdagen. För att rösta och bli valbar till Riksdagen krävs att man är svensk medborgare. Nedan kan du se vilka som valdes.

Invandrarkandidater finns i alla partier, inklusive de som är uttalat invandrarfientliga. De första invandrare i Riksdagen var Lahja Exner, socialdemokrat, 1979-1994, och Alexander Crisopoulos, vänsterpartiet kommunisterna, 1979-1991. Här nedan antalet utrikes födda ledamöter efter varje val.

Utrikes födda

1994

1998

2002

2006

2010

2014

enligt SCB

7

7

19

17

28

29

enligt Immi

8

11

23

22

33

30

 

Valet 2002

 

Antalet invandrade riksdagsledamöter nuvarande period har nästan fördubblats från föregående mandatperioden. Afrikanska ledamöter har ökat från en under tidigare mandatperiod till fyra nu. De motsvarar en representation dubbel så stor som befolkningsunderlaget. För representationen från andra kontinenter är situationen den omvända. Antalet invandrade ledamöter uppgår nu till 23. Antalet som är barn till invandrare uppgår till 5 och till etniska minoriteter 3. Det sannolika är att det finns ytterligare 3-4 ledamöter med liknande bakgrund. Andelen kvinnor bland invandrade ledamöter är högre än andelen män. Invandrarna är nu bättre representerade än andra befolkningsgrupper i samhället, såsom ungdomar eller äldre. Det är viktigt att poängtera att det inte är riktigt meningsfullt att tala om invandrarnas låga representativitet i relation till hela befolkningen. Skall man räkna varje befolkningsgrupps representativitet kommer vi till att riksdagen skulle behöva ha minst 400% ledamöter. Ingen invandrare kom in tack vare personröster. Jabar Amin i Västerbotten förlorade däremot sin eventuella plats i riksdagen genom att halka från första till tredje plats i listan för Miljöpartiet. Fem ministrar med invandrarbakgrund och en från en etnisk minoritet i Perssons regering Göran Persson har idag utsett Ibrahim Baylan, med rötter i Turkiet, till statsråd på utbildningsdepartementet med ansvar för gymnasie- och grundskolefrågor och Jens Orback, med rötter i Tyskland, till statsråd på Justitiedepatementet med ansvar för integrationsfrågor. Förutom utrikesministern Laila Freivalds,med rötter i Lettland så har Pär Nuder, ny finansminister, Leif Pagrotsky, ny utbildningsminister, också invandrarbakgrund. I regeringen sitter också näringsministern Thomas Östros, med rötter i den tornedalska minoriteten.

Valet 2006

Invandrare i riksdagen är lika många denna mandatperiod som de var i den föregående period. De utgör en betydelsefull grupp med 6,5 procent av riksdagsplatserna. Antalet invandrare i väljarkären som har rösträtt till riksdagen är annars 7,3 procent. Med sina 23 platser (24 med Nyamko Sabuni) är invandrargruppen större än vänsterpartiet och miljöpartiet.

Och naturligtvis är invandrarna bättre representerade än de 5,6 procent av väljarkåren som lade sina röster på feministiskt initiativ, junilistan, sverigedemokraterna eller kalleanka-partiet, eftersom dessa inte fick någon mandat.

I listan nedan tas även med några av de riksdagsmän som är födda i Sverige av invandrade föräldrar (i folkmun andragenerationers invandrare) och några av dem som tillhör de inhemska minoriteterna.

Valet 2010

Vid årets val har lika många invandrare valts in som de var ledamöter i förra perioden 2006-2010.
Antalet har en månad efter valet stigit till 28, beroende på att flera av ersättarna har fått ordinarieplats. Vi har därför även publicerat namnen på ersättarna. Ett 30-tal ersättare är kända som invandrare (det kan vara fler).

Invandrarna i riksdagen är i oktober 2010 fler än vänsterpartister, kristdemokrater, sverigedemokrater, centerpartister, folpartister och även miljöpartister. Alltså den tredje kraften i riksdagen om de ville bilda en sådan vid sidan av partigränserna.
Procentuellt är det även bättre representerade än kvinnorna, vars andel sjönk i årets val, ungdomarna och pensionärerna.

I början av året 2014 var antalet invandrade ledamöter uppe i 33, eller 9,45% av samtliga 349 ledamöterna, medan utlandsfödda med rösträtt uppgår till ca 7,5% av den röstberättigade befolkningen.

Valet 2014

Vid årets val 2014 har 30 invandrare valts in i Riksdagen, fyra av dem blivit ministrar i den nya regeringen. Det är några färre än i förra perioden 2010-2014. Antalet ersättare har blivit flera, 31, vilket kan innebära att antalet ordinarie invandrade ledamöter kan stiga under mandatperioden.
Invandrarna i riksdagen var vid förra mandatperioden den tredje kraften i riksdagen om de ville bilda en sådan vid sidan av partigränserna. Nu har denna position tagits över av sverigedemokraterna.

Ledamöter EU-Parlamentet

Sedan 1999, då Sverige fick delta för första gången, och följande val, har man haft invandrare som EU-parlamentariker.

Politik är inte bara att ställa upp i val. Det finns också många invandrare som arbetar i de politiska partierna med syfte att delta aktivt i samhällslivet.

Länkar

Dokument om politiskt deltagande
Invandrare i regeringen och statliga styrelser
Invandrare valda till EU-parlamentet
Invandrare valda till Riksdagen 1994 1998 2002 2006 2010 2014

 

Portugiser

Portugal är ett katolskt land och religiositeten är mycket påtaglig bland stora delar av befolkningen.

Portugisiskan blev officiellt språk på 1200-talet. Det är nära besläktat med spanskan och tillhör den romanska språkgruppen. Landet är enspråkigt, men de dialektala skillnaderna är stora.

Utvandring från Portugal

Portugal har Europas näst högsta emigrationstal. Åren 1900-1977 har enligt INF, den portugisiska motsvarigheten till SCB, den totala utvandringen omfattat 2 752 044 personer. Mottagarländer har varit Frankrike, som toppar listan, Brasilien, USA, Kanada, Venezuela, Argentina och Tyskland.

Till Sverige emigrerade under samma period närmare 1 500 portugiser. Under åren 1969 till 1974 skedde den största utvandringen någonsin i Portugals historia, då över en miljon portugiser lämnade sitt hemland.

Den organiserade arbetskraftsinvandringen står för merparten av den portugisiska invandringen till Sverige. Under början av 1970-talet kom det även portugisiska flyktingar.

Mellan åren 1970 och 1973 tog Sverige emot omkring 100 portugisiska krigsvägrare, som fick stanna därför att de riskerade att sändas till Angola eller Moçambique. Flertalet var studenter. Vid slutet av 1979 var antalet portugisiska medborgare i Sverige 1 497.

Vistelsen i Sverige betraktas som temporär. Återvändandet finns i många portugisers tankar. För många har Sverige emellertid blivit hemlandet, där en ny generation inte sällan hunnit etablera sig.

Organisationssträvanden

Portugisiska Riksförbundet bildades 1980. Det hade 2016 sex medlemsorganisationer och antalet medlemmar uppgick till 1 500. Flertalet av de portugisiska invandrarna i Malmö deltar i föreningarnas aktiviteter.

I de lokala föreningarna ägnar man sig åt teater, musik och folkdans. Där finns också barn- och ungdomsverksamhet samt olika slags idrott.

Riksförbundet skall bevaka de portugisiska invandrarnas intressen och företräda dem inför myndigheter i Sverige och Portugal. Riksförbundet skall också tillvarata invandrarnas politiska, sociala, kulturella rättigheter samt samarbeta med portugisiska invandrare i andra länder. En sverigeportugisisk tidning, Informacão, utges i 700 exemplar. En kvinnooranisation PIKO upphörde omkring 2010.

Litteratur
Erasmie, T., Portugal : Kontrasternas land. - Lund, 1985.
Swedner, Harald, Invandrare i Malmö. - Stockholm, 1973
Yagüe, D., Portugese in Malmö. - Lund : Lunds universitet, 1971