V-Ö

Valloner Vlacher Zigenare Återvandring Österrikare


Valloner

Vallonerna invandrade till Sverige under första hälften av 1600-talet. De kom från delar av nuvarande Belgien och Nordfrankrike.

Den mest framstående var Louis De Geer, som blev en av de mäktigaste personerna i Sverige på sin tid.

Utställning

1984 gjorde Sixten Haage på uppdrag av Konstfrämjande ett litografisvit med vallonernas historia i 30 blad. Dessa grafiska blad finns nu att beskåda i en permanent utställning på Immigrant-institutet och på ett par andra ställen i landet.

Föreningar

Sällskapet Vallonättlingar, med säte i Uppsala, har över 1500 medlemmar och verkar för ökad kunskap om vallonerna. Sällskapet arrangerar årliga resor till Vallonien (Belgien).

Länkar
Litteratur om valloner i Sverige
Sällskapet vallonättlingar
Vallonbruken

 

Vlacher

Uppskattningsvis 1 500- 2 000 vlacher har invandrat från Jugoslavien till södra Sverige sedan slutet av 1960-talet. En stor del återfinns i Helsingborg. De härstammar från östra delen av Serbien där de bebor slättlandet längs Donau vid gränstrakterna mellan Jugoslavien och Rumänien.

Vlacher talar en med rumänskan besläktad dialekt som uteslutande existerar som talspråk. Deras språk är starkt påverkat av serbiskan.

Det finns inga säkra uppgifter om antalet vlacher i Serbien, men föreliggande uppskattningar anger mellan 150 000 och 240 000. I de jugoslaviska folkräkningarna anges etnisk tillhörighet, men det stora flertalet vlacher föredrar uppenbarligen att uppge sig som serber. Även om de såväl språkligt som kulturellt skiljer sig från sina serbiska grannar uppgav sig endast 25 596 personer i den jugoslaviska folkräkningen 1981 som vlacher.

Däremot har inte mindre än 129 613 personer i Serbien angivit "vlachiska" som modersmål.

Vlacherna från Serbien har utvandrat till en rad västeuropeiska länder. I Skandinavien finns de även på Själland i Danmark. I Sverige bosatta vlacher reser regelbundet till Danmark och upprätthåller täta kontakter med medlemmar av sin grupp. Ett intensivt umgänge inom den egna gruppen tyder på att en sammanhållen vlachisk kultur vidmakthållas och utvecklas i Danmark och Sverige.

Idag råder tvivel bland vlacherna själva och hos en del forskare huruvida vlacherna bör betraktas som en etnisk grupp åtskild från serberna. Alltjämt finns emellertid betydande kulturella och sociala skillnader mellan de båda folkgrupperna.

Utvandringen från området till Västeuropa tog fart år 1969. De vlachiska invandrarna i Sverige har i genomsnitt en låg utbildningsnivå (upp till 8 års grundskola). Kvinnorna har ännu lägre utbildningsgenomsnitt

Litteratur

Schierup, Carl-Ulrik, Houses, Tractors, Golden Ducats : A Study of Migrants to Denmark from a Yugoslav Village. - Århus : University of Århus, 1973.
Schierup, Carl-Ulrik, Why are Vampires Still Alive? : Wallachian Immigrants to Scandinavia. - Ethos 51: 1/2, 1986.
Schierup, Carl-Ulrik & Ålund, Aleksandra, Will They still be Dancing? : Integration and Ethnic Transformation among Yugoslav Immigrants in Scandinavia. - Stockholm, 1987.
 

Zigenare

Se Romer

 

Återvandring

Nära 50% av invandrarna i Sverige återvandrar förr eller senare till sina respektive länder eller flyttar till tredje land. Återvandringsfrekvensen varierar starkt beroende från vilket land man kommer ifrån och hur förhållandena ser ut.

Återvandringen av flyktingar får numera stöd från Migrationsverket. Återvandringen kan bli aktuell också för invandrare.
När vi tänker på den svenska utvandringen till Amerika under perioden 1850-1930 bör vi också ha i minne att ca en tredjedel av de svenska emigranterna kom tillbaka efter några år i USA.
Av dagens svenska utvandrare återvandrar ca 60%.

Länkar
Litteratur om återvandring

 

Österrikare

Förbundsrepubliken Österrike bildades 1918 av det tysktalande kärnområdet i den gamla habsburgska dubbelmonarkien Österrike-Ungern som vid första världskrigets slut delades upp i en mängd nationalstater.

Det moderna Österrike består av 98 procent av tysktalande invånare. Bortsett från en liten grupp tjecker som av hävd varit bosatta i Wien återfinns kroater, ungrare, och slovener. Dessa minoritetsgrupper lever i jordbruksbyar. De har tillgång till egna skolor, och det utges också en del minoritetsspråkliga tidningar. I religiöst hänseende är österrikare katolskdominerat. Antalet protestanter uppgår till närmare 8 procent.

Antalet österrikare i Sverige år 1930 var 372. I samband med den tyska ockupationen av Österrike överfördes 1938-1939 barn till judar och politiskt förföljda från Wien till Sverige. De placerades ut i svenska fosterhem. Många va dem blev kvar i Sverige efter kriget och assimilerades som svenska medborgare.

Under 1950-talet rekryterade svenska företag arbetskraft i Österrike vilket ledde till en relativt snabb ökning av antalet österrikiska medborgare i landet. År 1950 invandrade endast 273 personer från Österrike, men antalet steg år 1952 till 880 personer och år 1955 till 1 506.

Många österrikare har valt att söka svensk medborgarskap. År 1985 uppgick antalet österrikiska medborgare i landet till 2 901 personer. Antalet personer födda i Österrike uppgick däremot till 6 740. Mellan 1967 och 1985 har 1 910 österrikiska medborgare erhållit svenskt medborgarskap.

Österrikiska medborgare finns representerade i samtliga svenska län. Den största koncentrationen återfinns emellertid i Stockholms län där 50 procent av landets österrikare bor.

Litteratur
Hoffman, Ludwig & Trepte, Curt, Exil i Skandinavien. i Kunst und Literatur im antifaschistischen Exil 1933-1945 in sieben Bänden. - Leipzig, 1980.
Misgeld, Klaus, Die "Internationale Gruppe Demokratischer Sozialisten" in Stockholm 1942-1945 : Zur sozialistischen Friedensdiskussion während des Zweiten Weltkrieges. - Uppsala, 1976.
Müssener, Helmut, Exil in Schweden : Politische und Kulturelle Emigration nach 1933. - München, 1974.