De första estländarna som kom till Borås var tre unga flickor. De anlände år 1939 för att lära sig svenska här. De var Regina Emson, Miralda Svensson och E. Engelbrektsson. Efternamnen har de genom giftemål. Under andra världskriget anlände ytterligare 20 unga kvinnor som arbetskraft till Borås. Den 10 november 1944 fick de bostad och arbete genom Algots. På grund av den då rådande bostadsbristen dröjde det innan nästa grupp kunde komma.
Borås Estniska Förening (BEF)
Borås Estniska Förenings grundare och de första årens aktiva personer var: Voldemar Brun, Hans Otto Lupp, Heino Altosaar, Voldemar Terase, Helene Veskimäe, Osvald Haavel, Paul Nilk och flera andra. Den mest aktiva var föreningens ordförande Voldemar Brun, som var svenskättling. Han behärskade svenska språket och kunde knyta behövliga kontakter med svenskar.
Estniska hemmet
BEF öppnade söndagen den 18 december 1945 "Estniska hemmet" på Stationsgatan 4. Denna lokal fick BEF av stadsfullmäktige. Lokalen hade tidigare varit danskarnas träffpunkt. "Estniska hemmets" förvaltare blev J. Klaassen.
Estniskhetens bevarande
Den 4 november 1945 fick en kommitté inom föreningen i uppdrag att arbeta för estniskhetens bevarande. Orsak till detta var en allmän uppfattning av att man vid längre vistelser utanför Estland måste stärka nationalkänslan och lösa problem i samband med olika språkliga och kulturella behov. Till kommittén valdes Voldemar Brun, Arvi Moor och Hans Vilper. Deras första mål var utgivningen av bildverket "Estniska flyktingar i Sverige". Här dokumenterades i ord och bild flykten från Estland och början på ett nytt liv i utlandet. Det nämnda verket utkom 1946.
Skolan
Förutsättningen för bevarandet av den egna kulturen och nationaliteten är språkkunskaper. Dessa var i fara vid landsflykten eftersom de estniska barnen fick börja i den 6-åriga svenska skolan. Man försökte lösa problemet men estländarna var tills vidare tvungna att lita till egna initiativ och egen kraft.
Sommarfester
På BEF styrelsemöte år 1945 framlades förslag av Voldemar Terase, Jakob Klaassen och Hans Otto Lupp att fira midsommar enligt estnisk tradition. Man beslöt att ta kontakt med estländare i Göteborg via sjökapten Georg Orav. Han var välkänd bland både sjömän och estländare. Han och ingenjör Kasak var aktiva i estniska föreningslivet. De hyrde en öppen plats i skogen nära idrottsplatsen i Hindås. Platsen passade utmärkt som festplats. Orav och Kasak fick tag på den tack vare att de kände hotellägaren som ägde platsen. Idrottsmän och scouter ordnade sedan spelplan för volleyboll. På midsommardagen när 700 deltagare hade samlats i Hindås, cyklade scouter med facklor till festplatsen och tände midsommarelden. BEFs styrelseledamot ingenjör Terase och jurist Härmatare höll hälsningstal. Den välkände prosten Jaan Lattik höll en "bergspredikan" uppe på en höjd med "församlingen" sittande nedanför. En annan talare, kyrkoherde Pöhl, sade bland annat: "Ett litet folk uppnår aldrig mer än det eftersträvar, men uppnår inte heller alltid det som man strävar efter." Dessa ord är giltiga än idag.
Sångkören
BEF har haft flera sektioner. Den 24 mars 1945 samlades 24 sångintresserade för att bilda en blandad kör under Jakob Klaassens ledning. Snart följde framträdanden vid föreningens egna evenemang, kyrkokonserter samt turneer till andra orter och även till Tyskland. Kören deltog även i sångfester.
Damsektion
Initiativ till kvinnosektionen togs den 13 december 1946. Första ordförande var Elsa Roos 1945-1946 och sedan E. Mikhels 1946-1947. När E. Mikhels lämnade Borås upphörde verksamheten. Hella Pruun bildade en ny organisation i Borås den 26 april 1956. Hon var orförande för den åren 1956-1962. Ordförande under åren 1962-1966 var Margareta Eskemark och åren 1966-1972 Salme Tamm. Efter 5 års uppehåll startade sektionen upp igen 1977 med Hermilde Jakobson som ordförande. Verksamheten är fortfarande igång. Damsektionen har ordnat handarbetskurser, föreläsningar, utflykter, sammankomster o.s.v. På BEFs sammankomster har damsektionen hjälpt till med servering och lotterier.
Sport
Sportsektionens verksamhet har varit intensiv och mångsidig. Den startade 1945 och till programmet hörde flera sportgrenar: volleyboll, basketboll, fiske, jakt, boxning, friidrott, tennis, bordtennis, fotboll, simning och cykling. Även schack och bridge var undersektioner. Sektionens första stora idrottstävling med deltagare från hela landet anordnades på Ryavallen den 9 september 1945. Den åtföljdes den 25 november av basket- och volleybolltävlingar med deltagare från olika städer.
Teatercirkel
BEF hade också en egen teatercirkel. Den första iscensättningen skedde den 15 januari 1949. Under verksamhetstiden 1949-1954 iscensattes 10 pjäser med sammanlagt 60 föreställningar, turnéer inräknade. Gästföreställningar gavs i 12 städer där det bodde estländare. Truppen bestod av 30 skådespelare, de flesta amatörer. Man bjöd även på "brokiga aftnar" och kortare framträdanden av lättare karaktär. Rein Weermets var både regissör, manusbearbetare, dräkt- och kulissansvarig och skådespelare.
Säkerhetskommitté
Den världspolitiska situationen skapade nya flyktingproblem. Eftersom Sovjetunionen krävde utlämning av balter var säkerheten hotad. Mot denna bakgrund sammankallade BEF en organisationskongress den 17 september 1950, där man bildade en så kallad säkerhetskommitté för eventuella framtida behov. 20 olika organisationer från olika orter deltog. Ordförande för kongressen var Voldemar Päts, vice ordförande BEFs ordförande Voldemar Brun och Mikhel Jüris från Eskilstuna. Sekreterare var U. Ojamaa och Rein Weermets från Borås. På kongressen hölls föredrag av riksdagens före detta talman Otto Pukk, ministrarna Heinrich Laretei och Joh. Holmberg samt överste Leithammel. Man valde en kommitte bestående av nio medlemmar: V.Päts, Ed. Riisna, E. Ein, J. Laas, T. Ennok, H. Mölder, V. Brun, Hans O. Lupp och R. Weermets.
Insats för gymnastik
Ernst Idla och Idlaflickorna blev kända i samband med II Lingiaden i Stockholm 1949, inte bara i Sverige utan även internationellt. På sommaren 1950 fick estniska gymnaster möjlighet att delta på gymnastik-VM i Basel i Schweiz. Men Idlas ekonomiska möjligheter var inte gynnsamma. BEF var övertygad om att resan måste bli av och startade därför en insamling för "Idlaflickor i Basel". I april 1950 samlades det in pengar till resan över hela Sverige. I Basel fick Idlaflickorna stor uppmärksamhet och Estlands namn blev känt.
Estniskspråkig information
Estländarna var den första invandrargrupp som började skriva informationsspalter på modersmålet i Borås Tidning. Kontaktmannen mellan BEF och Borås Tidning var Edgar Tibbing. Borås Tidning hade en estniskspråkig sida under tiden 25 april 1945 - 17 april 1946. Då flyttade Edgar Tibbing från Borås och informationskällan i BT på estniska upphörde. Under tiden 8 november 1946-17 oktober 1947 publicerades estniska spalter i "Borås Nyheter" tack vare Eduard Illermaa.
BEFs kansli
BEF hade egna kanslilokaler och en anställd sekreterare med följande uppgifter:
Sekreteraren hjälpte till att skaffa arbetskraft till Götaverken och SKF i Göteborg. Som tack fick BEF mottaga pengar som bidrag till kulturell verksamhet. Utan den anställde sekreteraren hade man inte kunnat genomföra varken stora sommarfester eller aktiviteter i BEFs regi.
Pensionatrörelsen
BEFs styrelse planerade husköp och 1947 bildades en kommitte som skulle undersöka möjligheterna till det. Algot Johansson erbjöd "Öregården" vid Öresjö utan hyreskostnader. Man beslöt att inte köpa något hus utan tackade ja till Algot Johanssons erbjudande. "Öregården " kom till användning som pensionat. Där fick estländare med arbete på Algots bo om de saknade lägenhet på grund av den rådande bostadsbristen. När bostadssituationen blev bättre behövdes inte längre några nödbostäder. Algot Johansson sålde då Öregården och BEF var tvungen att flytta därifrån.
Folkdans
Nämnas bör också folkdanstruppens talrika framträdanden under ledning av P. Roove och S. Pôdrus. Man framträdde såväl för estnisk som svensk publik. Svenskarna beundrade de vackra estniska folkdräkterna vilka av tradition alltid användes vid högtidliga tillfällen.
Vänskapsorganisation
BEF hade också en estnisk-svensk vänskapsorganisation som ordnade gemensamma referataftnar och sammankomster för att fira högtidsdagar o.s.v.
Scouter
Vid organiserandet av scoutverksamheten har många ungdomsledare varit verksamma. Borås hade viktiga poster i den nationella organisationen.Några som under längre tid verkade på ledande poster var: G. Ilves, S. Pôdrus, V. Laas, Ü. Soopôld, E. Antsmaa, V. Römmel med flera.
Kyrkan
Slutligen bör nämnas att den estniska evangelisk-lutherska församlingen i Borås bildades 1945. En viktig anledning var att bristande språkkunskaper gjorde det svårt för många estländare att delta i svenska gudtjänster. Goda relationer upprättades med Caroli församling, vars kyrka och lokaler man får använda än idag. Ekonomiskt stöd från staten har dock uteblivit och församlingens medlemmar står själva för den ekonomiska bördan.
Utställningar
BEF har ordnat flera utställningar. Den senaste var med början den 7 juni 1980 i Borås Stadsbibliotek under rubriken "BEF 35 år och estländare i Borås". Kommunen bidrog med 1500:- till en vandringsutställning inom kommunens olika bibliotek under 1 år. Senare var utställningen på Immigrant-Institutet på Kvarngatan. BEF skänkte senare bilder och foton till Immigrant-Institutet. Där gjorde man ett urval av materialet och det visas nu som en permanent utställning i Invandrarnas Hus.
Nuvarande styrelse:
Borås kommun ger inte längre bidrag till BEF och det kan betyda slutet på BEFs verksamhet. Kommunen kräver att BEF ska "ha minst 20 barn som betalande medlemmar för att föreningen ska få bidrag". Varifrån hittar man 20 barn bland gruppen äldre boråsester?
Eralt Art
Redaktionens anmärkning: Sedan artikeln skrevs har Estniska föreningen beslutat att upphöra med verksamheten i och med utgången av år 2000.
När alla karantänlägren upplöstes började även män komma till Borås. De fick företrädesvis arbete inom textilindustrin, men även visst skogsarbete (stubbröjning) anordnades för dem. På den tiden fick Wäfveribolaget värme och energi tack vare stubbarna. När kriget tog slut öppnades möjlighet att skaffa stenkol från Polen och användningen av stubbar upphörde. De kvarvarande stubbhögarna uppköptes av byggmästare Sjögren i Borås. Stubbarna sågades och höggs i bitar och såldes säckvis till hushållen som bränsle.
Den första estniska föreningen i Borås blev KFUMs estniska avdelning med ingenjör Kerk som ordförande. Till textilstaden Borås kom flera estniska ungdomar som hade deltagit i olika ungdomsverksamheter i hemlandet. De hade stor erfarenhet av föreningsliv. Under ockupationstiden hade de inte kunnat medverka i föreningsverksamhet men nu öppnades möjligheter igen.
BEF grundades vid ett sammanträde den 17 december 1944 i KFUMs lokaler på Tryckerigatan, detta enligt arkivets protokoll. Trettio i Borås bosatta estländare deltog på sammanträdet. Rein Sügis valdes till ordförande för den tillfälliga styrelsen. Sedan kallade man till ett nytt möte den 14 januari 1945. Då avsade sig den tillfälliga styrelsen sina platser och man fick välja en ny orförande och styrelse. Voldemar Brun valdes till ordförande med 40 röster. I den nya styrelsen blev Edgar Tibbing vice ordförande, Osvald Havel sekreterare, Jakob Klaassen kassör och Paul Nilk, Rein Sügis och Helene Veskimäe valdes till posten övriga.
Man föreslog att stadgar skulle bli samma som för Stockholms Estniska Förening tills egna stadgar hade utformats av styrelsen. Detta skedde den 8 februari 1948.
Den första tillfälliga styrelsen ordnade den 24 december 1944 teafton i KFUMs lokaler och julfest den 6 januari i IOGTs lokaler. Till julfesten kom 130 estländare. Den 25 november 1945 ordnade den nya styrelsen utlandsesternas dag. På programmet stod ett litterärt föredrag av författaren Bernard Kangro och sång och musik av sångerskan Greta Barrot med pianisten Leonid Milk. Den nya styrelsen ordnade också firandet av estniska nationaldagen i Gustav Adolfs kyrkan den 25 februari 1945. Där samlades åtskilliga boråsester och många svenskar. Så lades grunden till Borås Estniska Förenings aktiva och livliga verksamhet.
Det var öppet varje vardag och blev en omtyckt mötesplats för estländare.
Kommittén för estniskhetens bevarande upphörde efter en tid, men inte Estniska föreningens verksamhet. Man började sammanställa ett historiskt album. Initiativtagare var konstnären Arnold Eres. Han samlade bilder om föreningens verksamhet, tidningsurklipp o.s.v. Arnold Eres gjorde verksamhetsalbumet under tiden 1960-1963. Eralt Art kompletterade sedan med tiden 1945-1959 och har fortsatt med åren 1964-1993. Alla dessa album förvaras i föreningens arkiv.
Den 19 augusti 1945 tog BEF upp frågan om att starta en estnisk skola. Detta lyckades inte denna gång.
Den 25 augusti 1946 anhöll ordföranden i BEF Voldemar Brun och kultursektionens orförande Karl Nôu om tillstånd att ge undervisning i estniska språket, estnisk historia, estnisk geografi, sång på est-niska och andra nationella ämnen i "Estniska kompletterinsskolan". Undervisningen skulle bedrivas efter den ordinarie svenska skolan, tre gånger i veckan, två till tre timmar per gång. Ansökan beviljades och den estniska kompletteringsskolan startade. Den 26 september 1946 blev Valdur Leinveer lärare för skolan. Redan under skolåret 1946/1947 hade skolan 54 elever.
Ledare för skolan har varit Valdur Leinveer, Eero Tarjus, Ado Irval och Leonida Kôrnas. I olika ämnen har även E. Engelbreksson, Thea Roog, E. Nôu, Heino Altosaar, L. Larsson, Jaan Gnadenteich, Oskar Kodres, Viiu Noodapera, Konstan-tin Aid och Sigrid Pôdrus undervisat.
Skolans verksamhet finansierades helt av BEF och bedrevs till 1966. Många föräldrar och deras barn kan värdesätta sina goda estniska språkkunskaper och vet att tvåspråkigheten har varit av godo för ungdomarna.
Det anordnades också en 3-årig skola på realskolenivå med 16 elever. 12 av dem fortsatte sedan i svensk gymnasieskola. Skolan arbetade utan statsbidrag och utan fria läromedel. Ett visst stöd lämnades av kommunen i form av fria lokaler i Gustav Adolf skolan, där dock städningen var avgiftsbelagd. I övrigt finansierades sko-lan helt av BEF, som var tvungen att ordna insamlingar bland estländare. Exilgruppens egna insatser hade stor betydelse. År 1960 vände man sig till kommunstyrelsen för att få bidrag med 1500:- kr per läsår. När bidragsansökan kom upp på dagordningen visade det sig att kommunisterna var emot förslaget. Tack vare borgmästare Boo, som var positiv, röstades förslaget igenom och BEF fick önskat bidrag till skolan.
År 1966 försämrades BEFs ekonomi samtidigt som elevantalet sjönk och skolan kunde inte längre fortsätta sin verksamhet. Många estländare flyttade från Borås till nya arbetsplatser, främst till Göteborg, ofta med tanke på att barnen där kunde gå vidare till högre utbildningar, vilka inte fanns i Borås. Senare, när invandrarorganisationer började få kommunala bidrag ville man inte ge BEF bidrag p.g.a. att BEF hade sagt upp stödet till skolan. Eralt Art hade långa diskussioner med kommu-nens sekreterare herr Gustavsson om att eftersom skolan hade upphört kunde BEF inte ta emot bidrag avsett för skolan. Herr Gustavsson förstod situationen men ändå blev det tre nekande svar innan bidrag senare beviljades.
På första midsommarfesten skickades tackhälsningar till Hans Majestät Sveriges Konung.
Så började traditionen med sommarfester. Den varade till år 1987. På Ramnaslätt i närheten av Borås firades 42 sommarfester. Den största festsammankomsten ägde rum 1947 med cirka 7000 deltagare.
Ledare för den blandade kören under åren 1945-1946 var Jakob Klaassen, 1946 A.Laid, 1946-1947 Harry Truus, 1950-1952 A. Kesküla, 1952-1963 Eero Tarjus. Övriga körledare har varit Hilja Ivalo, Konstantin Aid och Ado Irval.
Körverksamheten upphörde året 1960.
1980 startade en sånggrupp under ledning av Alide Saar. Gruppen är verksam än idag under ledning av Nelli Sülla.
I början av 1950-talet började ungdomarna att spela basketboll och volleyboll tillsammans med svenska ungdomar. Arved Luitsalu, Harry Hermburg, Valter Sepling, Manivald Kangro och Erik Meomuttel var de som lärde och tränade basket och volleyboll med svenska ungdomar. Svenskarna var mer intresserade av basketboll än volleyboll. Borås Tidning skrev den 27 januari 1954:
"Basketboll introducerades av Borås Estniska klubb. Visste ni att basketboll är en sport som har ett ganska stabilt fäste i Borås? Och visste ni att ett Boråslag faktiskt varit bäst i Sverige under många år? Förmodligen inte, men det är i så fall ursäktligt då klubben i fråga aldrig visat sig inför hemmapublik och aldrig gjort något större väsen av de många segrarna på bortaplan. Nu är det i alla fall meningen att det ska bli lite liv i luckan och om möjligt lite sprätt på boråsarnas intresse för basketboll. Upptakten sker på söndag då Göteborgs polisen står för motståndet i brandstationens gymnastiksal."
Borås Tidning: "Esterna jubilerar med att ta basketbollens första boråsmästerskap... Gottfrid Wilbert överlämnade vandringspriset till de första Borås-mästarna i basketboll, Estniska föreningen.
Arrangerande och 10-års jubilerande BEFs klubb stod i en klass för sig då urpremiären för boråsmästerskapen i basket gick av stapeln igår kväll i Brandstationens gymnastiksal. Förutom esterna deltog KFUM och Läroverket, men till nästa gång är det meningen att flera lag skall beredas tillfälle till deltagande."
Volleyboll var en ganska udda sport, inte bara i Borås utan i hela Sverige. En svensk sportjournalist refererade volley-boll i Borås Tidning den 11 december 1954:
"Volleyboll är ett lagspel med sex deltagare där en boll av ungefär en handbolls storlek slås med bara händer över ett nät. Bollen måste returneras innan den studsat i marken. Matcherna spelas i två set, där varje set pågår tills ett av lagen uppnått 15 poäng."
Arved Luitsalu var under många år med i sportsektionen som spelare, styrelseledamot och tränare. När han slutade och ungdomarna tog över ansvaret förändrades situationen. Man fick inte ihop fullt lag. Året 1959 gick spelarna över till svenska lag och den estniska idrottsverksamheten i Borås upphörde.
Den 3 december samma år samlades en konferens för estniska organisationer i Sverige för att grunda VEKO (Fria estländares centralorganisation). BEFs byrå ställdes till förfogande för valen till VEKO och en 15-manna valkommission bildades.
- att leda föreningens och sektionernas arbete
- att vid behov erbjuda ester tolkhjälp
- att förmedla och hjälpa arbets- och bostadssökande landsmän.
Följande personer har arbetat som sekreterare:
Från 15 maj 1946 Jakob Klaassen, 1947-1949 Eduard Illermaa, 1949-1955 Rein Weermets.
År 1955 försämrades ekonomin och sekreterartjänsten avskaffades. Styrelsen fick ta över uppgifterna i minskad omfattning.
Även frikyrkoförsamlingar såsom baptister och pingstvänner har varit aktiva.
BEFs aktiviteter har redovisats i många artiklar i ord och bild på Borås Tidnings sidor. Borås ungdomar fick genom BEF en ny och bra sportgren, basket.
Estländare har gjort betydande insatser i Borås arbetsliv. Som mest har antalet estländare i Borås varit 2000. Idag är det ca 300.
BEF har haft följande ordförande:
1944 Rein Sügis
1945-1951 Voldemar Brun
1951-1952 Hans Otto Lupp
1952-1957 August Jakobson
1957-1959 Konstantin Aid
1960-1976 August Jakobson
1977-2000 Eralt Art
Ordförande Eralt Art
Vice ordförande och sekreterare
Hermilde Jakobson
Suppleant Jenny Sammelselg
Kassör Ella Prenta
Suppleant Elsa Lääne
Husmor Saima Pertel
Styrelsemedlem Magda Heinmaa
I allmänna bestämmelser för invandrarföreningar står: "Att ekonomiskt stödja förening som bedriver verksamhet i syfte att dels bevara och utveckla ursprungslandets kultur och seder dels att främja kontakter med svenskar och svenskt samhällsliv." Det gör ju BEF!
BEF har ekonomiska svårigheter och den förut så livaktiga föreningsverksamheten blir allt mindre omfattande och dör kanske ut.
Översättning Leonida Kõrnas