Namdar Nasser
Aksaray*
På Istanbuls centralstation
vinkade ingen adjö
I Ankara kom ingen mig till mötes
Utanför FN:s flyktingkommissariat
huttrande från topp till tå
frös jag på vintern
av väntans kyla
bitande i läpparna
frättes jag på sommaren
av väntans hetta
På hotellen i Aksaray
trängde sig främlingskapes ovissa känsla in i mig
Av längtans vånda
blev jag förtvinad
På stadens bakgator
plundrades jag
av smugglaren på mina pengar
av en landsman på mina förhoppningar
Svekets bittra smak
gjorde mig erfaren
På lösdriveriets avvägar
gick jag nerför förnedringens trappor
I töcknet av ölstugornas cigarettrök
gick jag förlorad
Över tidens bro
avlägsnades jag från
förflutna ungdomsår
Av tidens raska steg
blev jag förgången
***
Från likgiltighetens balkonger tittade de på mig
In i glömskans hus släppte de mig
Oskyldig fängslade de mig
I maktlöshetens sträva kamp
överhopad av det okändas bördan
gav mina knän vika
På torget visade en tjej vägen till kärleken för mig
På häktet slog en polis med sin batong i bröstet på mig
Med ett knyte i handen
på rymmen i Konstantinopels ruiner
ömkade sig en natt
en hund över mig
***
Innan jag hann förstå vad som hänt mig
kallades jag flykting
jag fick ett annat namn
I väntan på
en fyrkantig stämpels avtryck på en pappersbit
förändrades min tillvaro
Jag fick ett annat öde
I sökandet efter ett litet stycke jord
erbjöds jag äntligen en fristad
jag fick ett annat hemland
* Aksaray, område i södra Istanbul där det finns många hotell av sämre klass. Vid
vistelse i Turkiet, i förhoppning om att kunna komma vidare till ett annat land, bor
de flesta iranska flyktingar en längre tid under knappa förhållanden på dessa hotell.
Ur: En enkelresa i tiden (diktsamling). Stockholm : Svartvitt, 1995. 72 s.
Tillbaka till tidskriften
Tillbaka till Immigranternas Riksförbund