Dikter av Jamshid Moshkani


DE RETURNERADE BREVEN




I detta fååriga rum
Alltings namn
Är Er tystnad

Med axelbandet
Öppnas Blomman för dagen

Luften frisk
Gryningen blå
Och djuret, till sist
Blivit människa

Låt vara nedfallna
Dessa mångåriga gardiner


2


Sömnlösare än denna majmånadens måne
Böjer sig om din kropp, om och om
Och öppnar sig min galenskaps blomma

Nej
Och nej
Ingen hägring är mera förförisk än du
När -av kärlek-
Ditt övre ögonlock
Sluter sig till det nedre

Och havet, lungt
Bultar mot sina klippor


STENINSKRIFTER FRÅN BRISTÅREN




Av mina fingrars darrning
Tillverkar jag ett halsband
Runt ölflaskans gröna och smärta hals

Här
Finns allt
Människor, sorl, askkopp
Åtta tomma stolar kring ett runt bord
En grupp sysslolösa soldater
En långtråkig fred

2

Varför står jag här
På perrongen som förnekar mitt namn
För doften av en varm basar?
Eller välkomsten i en blick av silke?

Alltid blir någon kvar efter tågens karavan
Det kanske finns ett gästhus någonstans
Kanske en blind också sjunger till sin luta:

Var främmande
För att bli gäst!

3

Ett fönster
Med karmesinröda gardiner
En man
River sitt hjärta, sin violin

-Säger för mig själv:
Leoparden
Som plötsligt druckit upp
Månens översvämmade skål-

Och genom det röda fönstret ser jag Moshkani
Stående vid vägen
Intill en frusen tall




FASANS BOK




Jag försliter segel på Sindbads hav
Har inga roder kvar, ser inte silhuetten av en ö
Och i varje grind i mig drömmer tusen och en fulla gendarmer
                                                             om blod och storm

O, om denna himmel bjöd mig på en scheherazadisk brist
Eller med en labyrintisk vaggvisa raderade från mitt minne
                             Vördnaden inför detta kustlösa havet*
*Nima och Hafiz!

2

Även den olägliga snön har en plats
I den långsamma vårens famn

Värme
Finns i mitt bröst
Jag älskar en kvinna
Röker en handrullad cigarett
Och tänker inte på diktens slut


 

3

I fjärran
Långt borta långt härifrån
Någonstans i Georgia regnar det

Med handflatan stryker jag bort imman från fönsterrutan
Därute söker en ensam natt sitt ansikte
Och jag är kvar vid det ansikte jag har
Och vet inte var i helvete ligger Georgia

Men när en svart kvinna ifrån sitt djup sjunger:
”...it´s a rainy night in Georgia
I feel that it´s raining all over the world”

Vet jag att bortom ansikte och
Bortom slutets lindring
Regnar det någonstans i Georgia


4

I denna värld
Lyste bara två lyktor

Den ena var ditt hems
Den andra
Nådde jag inte
Hur mycket jag än gick




Tillbaka till kultursidan

Tillbaka till Immigrant-institutets hemsida