Majdanek

CENTER>


Majdanek

Av Hama Dostan



- 1 –

Jag ser omkring mig


Med Halabja offrens ögon*1

Tystnaden forsar över min själ


sakta går jag över den platsen


som jag önskade hedra


Den platsen där ni plöjde smärtan


Ni, som levde och berövades allt


som betyder något i livet

Tystnaden forsar över min själ


sakta går jag


jag bugar framför varje barack


varje krematorium


varje sten


varje bit av den jord ni trampade på

Jag ser omkring mig


Med Halabjas ögon

De svarta, mörka, blå, sorgsna ögonen


Samma ögon.


Liknande era ögon


Ögon som berövades av glädje


Ögon som berövades av livet


Ögon som fylldes av tomhet.

Med tomma livlösa ögon..


Stirrar jag


Samma ögon som ni


att vakna varje dag


och tvingas avtjäna


ett straff


Ett straff att överleva,


dö eller uthärda smärta

- 2 -

Kom kypare!


servera livets inre sorg


Vem kan överleva ett liv


utan att se


utan att finna något hopp?

Jag vandrade i Majdanek


Jag såg


Hur kärleks sol förmörkades


Hur ondskans


blåste bort era livsblad

Smärtan är så starkt i mitt inre,


bränner ner all kraft


och eldar upp vad


som finns kvar


jag är inte er värdig


men bär er smärta i min själ

- 3 -

O Majdanek


Fantasin är min tillflykt


Liksom er


jag vandrade tillbaka i tiden


Er tid


Som en osynliga ande


Följde jag ert eländes liv


Och vandrade i livets


eviga plåga

Jag vandrar med er


Jag bevittnar,


jag hör viskningar, era ord


Förtvivlans ord


kampen och döden

I skräckkabinettet


satt jag bredvid er


Ni hade inte onda tankar


hade ingen aning


om vart ni skulle


Ni hoppades att få bättre,


Ni visste inte bättre

Och tåget gick


och smärtan följde med lika fort


Jag såg på er med samma ögon


som såg


när kurdiska familjerna *2


deporterades till döden

Jag såg men såg ingenting


jag hörde och hörde ingenting


Jag kände och kände ingenting


jag följer bara er vandring.

Jag såg era oroliga ögon i många färger


speglade förtvivlan och tomhet


tårarna kom inte ut ur era ögon


Många svimmade


och andra dog innan ni kom fram

barnen orkade inte längre gråta,


ingen hade ork att lyssna


vad är det som väntar på er


scenerna, händelserna växer


och jag hinner inte med

 


- 4 -

 


Efter den långa färden


utan mat och vatten


kom tåget fram


Men inte alla


det första urvalet började

Ni förs dit med familjen


men skilt sedan åt


det var det sista


ni såg av varandra


män, kvinnor och barn

De slog med käppar och ni föll


de sparkade på magen


och trampade på er

kvinnorna höll orkeslösa


skrämda barnen i famnen


i sina armar


ovetande om


var de var på väg!

Ni var tvungna att kläd av er


och lägga era saker i ordning


I nazistiskt ordning


ni gick en efter en


in i en stor källare


som liknade ett duschrum


dörrarna stängdes,


Behållarna avgav ämnen


som dödar människor direkt

Bödlarna bevittnar i sina kikhål


med lust njöt de av vad de såg


sen öppnades dörren,


Den öppnade sig dagligen


liken lastades av


raka vägen


till krematorier

I sådana här ugnar,


brändes miljoner kroppar


Skorstenen bevittnade


Hur de gjorde sig av


med den dagliga skörden.

Jag är här som en osynlig vakt när


tåget kom fram varje dag


Ett fåtal kvinnor


fick överleva


och resten, hamnade i gaskamrer

 


- 5 -

Jag vandrade med er


Ni som klarade urvalet.


första urvalet!


Ni rakades


tilldelades ett nummer


förolämpades så länge ni levde

Ni var ingen


existerade inte längre


glömde vad ni hette


varifrån ni kom

På morgon


mycket tidigt på morgonen


Det som livet gav er:


svält ..slavarbete


och sjukdom


ni frös,


ni stod på led länge


med trasiga kläder


trasiga skor


För era bödlar


var Ni inte mänskliga varelser

 


om man inte hade något hopp


om man var orkeslös


om man var mager,


om kroppen, revbenen eller armarna,


skavde i en smutsig, stinkande barack


hud mot hud med döden


Ni fick mat


men bara så mycket


att eländet förlängdes


Ibland kom döden som en räddning

 


- 6-

Jag försökte vandra med era tankar,


hur ni kände


jag letade men fann ingenting

Den enda ni tänkte på


-överlevnaden


Att inte bli utvald


nästa dag –


nästa månad.


När man blev vald


Blev man vald till döden

Nu efter så många år


står jag och ser era ögon


ser jag samma förtvivlan som


jag såg i Halabja offers ögon


när de gasades ihjäl med samma gas.

O Majdanek


Jag ser omkring mig


med Halabja offrens ögon


Välden är blind


de såg inte er lidande,


de är lika blinda igår


de är lika blinda idag


de ser inte vad händer i


i Bosnien, i Kurdistan....

Våren-1995


(Författaren är kurd och född i Halabja/Irak. )