Lars Janssons och sverigedemokraternas siffror bygger på felaktiga antaganden men skapar förvirring då de inte går att bemöta med förnuftiga argument.

Här nedan försöker vi presentera kostnader och intäkter som går att mäta. För varje insatt krona för vi minst två kronor tillbaka.

Förslag kostnader	miljoner kronor 2005	miljoner kronor 2008
Integrationspolitik Integrationspolitiken omfattar frågor om invandrares introduktion i det svenska samhället och ersättning till kommunerna för flyktingmottagande, åtgärder för att främja lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund. Vidare ingår åtgärder för att förebygga och motverka etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Mål för regeringens integrationspolitik 2008	2 111	5 945
Migrationspolitik Omfattar frågor rörande asylsökande, invandring, uppehållstillstånd, , svenskt medborgarskap, återvandring. Budget för migrationspolitiken	4 811	6 145
Minoritetspolitik Omfattar frågor om kultur bland godkända minoriteter i Sverige. Budget minoritetspolitiken	10	14
Totalt kostnader	6 933	12 104

Så fördelas kostnaderna:

Får man räkna med alla andra kostnader såsom skola, arbetsmarknad, försvar, etc som en kostnad för invandring genom att fördela kostnaderna per invånare?

Svaret generellt är nej. Det skulle leda till en absurd situation. Det finns dock vissa poster inom de andra anslagsområden som kan avskiljas som specifika för just invandring och vi ska redovisa dem alltefter vi klarar av att gå igenom dem.

Arbetsmarknaden

Arbetsmarknadsinsatser syftar till att skapa jobb åt arbetslösa. Kostnaderna har generellt uppskattats som lägre än de framtida vinsterna av att bli sysselsatt. Därför kan man bara eventuellt räkna effektiviseringsvinster av olika arbetsmarknadsinsatser eller, mot förmodan, kostnader för bortkastade insatser. Kostnader och vinster delas gemensamt att alla i samhället.

Generella insatser mot arbetslöshet skulle göra större nytta för samhället. När det gäller invandrare så är den vitigaste insatsen inte särskilda åtgärder som förstärker deras svaghet i arbetsmarknaden utan att man slutar diskriminera invandrarna vid anställning eller befordran. I den mån det finns arbetslösa invandrare blir det alltså inte en kostnad för invandringen, utan en kostnad som måste läggas på kontot diskriminering.

Fängelserna

De svenska fängelserna är överfulla och platserna upptas av utländska medborgare, sägs det. Till och med Kriminalvårdsstyrelsen tycker att man skulle kunna spara en del om man kunde sända dessa utländska medborgare direkt till deras hemland och avtjäna straffet där.

Det är rätt, men vi får först tänka på att flertalet utländska medborgare i fängelserna inte är invandrare.

Det är fel, om man tror att fängelserna skulle sluta vara överfulla, eftersom ett utbyte av fångar förutsätter också att svenska medborgare i utländska fängelser skulle få sitt straff i Sverige. Om det finns ca 370 utlänningar just nu i de svenska fängelserna, så har utrikesdepartementet uppgift om ca 170 svenskar i andra länders fängelser, och det är bara de svenskar som departementet har kännedom om. Antalet svenskar i utländska fängelser kan vara mycket större.

Flyktingmottagning i kommunerna

Sverigedemokraterna ställer krav på många kommuner att redovisa kostnaderna för invandringen. Detta berättigade krav blir oftast mycket lätt att redovisa och de flesta av kommunerna kan plocka fram siffrorna mer eller mindre direkt, då de har ett konto för statligt bidrag för antalet flyktingar de tar emot och ett annat konto för redovisning av bidragets användning.
Det statliga bidraget ska täcka alla de kostnader som kommunen har i samband med flyktingmottagningen den första tiden. Vissa kommuner kan till och med redovisa vinst genom effektiv användning av resurserna, slussning av flyktingarna in i arbetsmarknaden, etc., medan andra kommuner sparar pengar enbart av snålhet.
Kommunernas direkta utbetalningar i introduktionsersättning till flyktingar blev, i tusentals kronor:

1998	1999	2000	2001	2002	2003	2004	2005	2006	2007	2008
1656934	1462328	1017844	1248271	1373853	1383703	1224757	1086871	1457747	1853292	2290382

Flera uppgifter för att beräkna kostnaderna kan hämtas ur:
Förordning (1990:927) om statlig ersättning för flyktingmottagande m.m.

Det är dock fel att påstå att flyktingarna är en vinst om man lyckats redovisa vinst, eftersom pengarna är inte kommunens utan statens, och de är bokförda som en kostnad för integrationspolitiken.
Likaså är det fel att påstå att flyktingarna kostar i en kommun om kommunen inte lyckas använda pengarna rätt.

Så fördelas vinsterna:

På samma sätt som kostnaderna, så är vinsterna svåra att mäta, och det är inte alltid meningsfullt att räkna in vissa intäkter.
Likväl, för att möta Sverigedemokraternas och andras attacker bör vi kunna resonera kring en del vinster med invandringen.

Årliga vinster genom nya invandrare: Varje ny invandrare i vuxenålder som sätts i produktionen är värd 2,5 miljoner kronor, som motsvarar kostnaderna för personens uppväxt intill vuxen ålder såsom barnbidraget i 16 år, skolan i 10 år eller mer, etc.

På samma sätt emigrerar varje år ca 5 000 invandrare i pensionsåldern till hemlandet i samband med pensioneringen. Pension tar de med sig. Däremot sparar Sverige på kostnaderna i vården, begravningen, etc., som invandrarna betalat för varje år via skattesedeln.

Det som inte går att mäta:

Livskvalité, affärer med utlandet,bättre vård,ökade intäkter i samhället, flera sysselsatta (enbart Migrationsverket sysselsätter över 5000 personer, de flesta svenskar, som i sin tur bidrar ekonomiskt genom skatterna, precis som sysselsatta i andra verksamheter, rimlig bemaning i sjukvården, möjlighet att gå på restaurang, städade kontor och arbetsplatser (jag skulle bli förvånad om Jimmie Åkesson städar själv sitt kontor), kollektivtrafik, etc. I stort sett alla de verksamheter där invandrarna är överrepresenterade är en vinst för Sverige, undantaget den brottsliga verksamheten, som alltid är en förlust för samhället, oberoende av vem som är förövaren (flertalet brott, ca 85%, begås av svenskar).

Det går som sagt att räkna, åtminstone på en anständig nivå:

Vi räknar kostnader för vården, utan att tänka på den enskilda patienten. Vi räknar kostnader för en särskild insats inom vården utan att belasta den enskilda patienten för det. Vi räknar kostnader för trafikolyckor. Samtidigt arbetar vi för att minimera alla dessa kostnader.
På samma sätt kan vi räkna kostnader för invandringen generellt utan att tänka på den enskilda invandraren eller enskilda invandrargrupper.
Slutligen, när vi räknar i kommunerna, får vi tänka på att det oftast handlar det inte om kommunala pengar, utan statliga, och de är redan räknade en gång, inom budgeten för kostnader för integration.
Hur mycket som invandrarna bidrar till statskassan i direkta löneskatter går säkert att få fram. Svårare blir det att räkna ut hur mycket som staten drar in i moms från invandrarna. Men det ska inte behöva räknas ut.