Varför talas det om massinvandring?

Miguel Benito

Det har nyligen bildats ett nätverk av folk som kallar sig Folkviljan och massinvandring (FoM).
De har börjat att dela ut flygblad på olika orter. Samtidigt som de försöker avvärja sig mot angrepp genom att påstå att de säger sig vara för en flyktingpolitik i FN:s anda, är deras budskap tydligt.

FoM anger sig vilja verka för en flykting- och invandringspolitik i enlighet med folkviljan i Sverige. Här görs två uppenbara fel. Det ena felet är att de som talar om folkviljan vill göra sig till tolk för samtliga svenskar. Det finns förhoppningsvis många svenskar som välkomnar flyktingarna. Skall också deras vilja accepteras, eller bara dem som vill stänga Sveriges gränser? Folkviljan manifesteras annars genom val. Samtliga riksdagspartier står bakom Sveriges flyktingpolitik. Det andra felet är flyktingpolitiken. Om det skall finnas en sådan värd namnet, får den inte dikteras av vare sig folkviljan eller av förhållandena i Sverige, utan av förhållandena i omvärlden. Det är i andra länder det skapas flyktingar som flyr.

Enligt FN:s statistik över flyktingar som 1995 fanns i olika länder hamnade Sverige på sjätte plats i Europa och på trettioandra plats i världen när det gäller antalet mottagna flyktingar. Påståendet från FoM att Sverige har tagit emot 14 ggr så många flyktingar i relation till folkmängden som övriga EU-länder är felaktigt. Tyskland har 1.639.000 flyktingar medan Sverige har 198.900. I relation till befolkningen är det ungefär lika många. I Frankrike finns 170.200 flyktingar. Visserligen har Frankrike en befolkning som är 5 ggr större än Sveriges, men det betyder inte att Sverige skulle ha tagit emot 14 ggr fler flyktingar.

I den svenska debatten talar man alltjämt om antalet flyktingar i relation till folkmängden. Mycket sällan relaterar man vare sig till den disponibla ytan, eller till landets övriga resurser. P.G. Gyllenhammar skrev en gång att Sverige väl kunde ha en befolkning på 20 miljoner. Vi kan i alla fall hålla med PG om att det inte kan betyda så mycket för Sverige om det skulle komma över 100.000 personer på ett år.

Tyskland är till ytan faktiskt mindre än Sverige, men med en befolkning på 83 miljoner. Enligt USAs säkerhetstjänst,CIA:s information om "länder i världen" har Tyskland en invandrarbefolkning på 8,25 per 1000 invånare, medan Sverige enligt samma källa har 5,48 per 1000. Även Schweiz, med en yta som motsvarar en tiondel av Sveriges, hade 108.500 flyktingar, lite mer än hälften av vad Sverige har, enligt tidigare nämnd FN:s statistik.

Flyktingfientliga talar och skriver alltjämt om Sveriges kris. Flyktinginvandringen borde anpassa sig till våra möjligheter att ta emot dem. Visst. Men vilket land i världen lever i sådan välmåga att de har bättre råd än Sverige? Ryssland, som vi ofta talar om som ett land nära kollaps, har inte mindre än 1.377.300 flyktingar inom sina gränser, för att inte tala om alla u-länder.

Man talar också om att man skall ta emot flyktingarna i närområdet. Alla borde vid det här laget veta vad det betyder att t.ex. som flykting lämna Rwanda och hamna i f.d. Zaire, för att där dödas av olika beväpnade grupper. Eller att lämna Vietnam och fastna i Hong-Kong, där det sedan 17 år tillbaka finns över 43.000 flyktingar som inget land i världen vill ta emot.

Kanada kunde man nämna som ett bra exempel på solidaritet. I Kanada finns det över 247.900 flyktingar, alltså många fler än i Sverige. Vi kan knappast säga att dit kommer flyktingar från närområdet (Nordpolen, Alaska, USA, Grönland).

FoM misstolkar FN:s rekommendationer från 1992, då man uppmanade länderna i Västeuropa att åtminstone ge tillfälliga uppehållstillstånd till flyktingar från Jugoslavien. FoM skriver att endast Sverige gick emot FN genom att bevilja permanenta uppehållstillstånd till flyktingar från Jugoslavien. Läser man UNHCR:s rekommendationer från 1992 ser man tydligt att vad FN ville var att alla flyktingar skulle ges omedelbart skydd och att de inte skulle behöva vänta på individuella, tidsödande asylutredningar. Det står ingenstans att det skulle vara fel att bevilja permanenta uppehållstillstånd. Tvärtom poängterar UNHCR att behovet av permanenta tillstånd kan finnas kvar för vissa grupper:

§ 29: "Given the nature of the conflict in former Yugoslavia, situations may well arise where temporary protection may no longer be required for certain groups of persons, while remaining essential for others."

§ 30: "As a decision to terminate temporary protection would be based on an assessment of the safety of groups of people, it cannot be excluded that certain individuals, for reasons specific to their situation, may be in need of continued protection."

I "The State of world's refugees", från1995, som FoM hänvisar till, beskrivs utförligt vad tillfälliga uppehålls- tillstånd är till för. Också där kan man läsa att de inte står i motsatsförhållande till permanenta uppehållstillstånd, utan skall ses som ett komplement och som en administrativ hjälp för mottagarländerna.

På sidan 89 skriver UNHCR: "At some stage, therefore, host governments will have to recognize that people with temporary protection must be offered greater certainty about their future and offered a standard of treatment which may make them less incline to repatriate, even if it becomes safe for them to do so. Clearly, conditions which are appropiate for a period of several weeks cannot be prolonged for months or years without prejudicing the human rights of the people concerned."

På samma sida skriver UNHCR vidare: "To what extent will temporary protection - like the right to remain (vår markering) - be misused by states who wish to limit their obligations to refugees? When the temporary protection proposal was introduced in 1992, it was as part of a broader package of measures which was intended to provide asylum seekers with both the immediate protection they required and an eventual solution to their plight. One important element of this package was that receiving countries should maintain open borders for new arrivals from former Yugoslavia. That principle has not been fully respected."

Som bekant beslutade den svenska regeringen om visumtvång för personer från Bosnien. De länder som gränsar till Jugoslavien vägrade också att släppa in personer som saknade pass eller resedokument. Detta ansåg UNHCR mycket olyckligt. Under alla förhållanden kan FoM inte använda UNHCR:s texter som stöd för sin argumentering mot flyktinginvandring.

FoM vill motbevisa statistiken som säger att flyktinginvandringen nästan skulle ha upphört. Sanningen är att 1995 beviljades 5.642 personer asyl i Sverige och 1996 endast 4.832. FoM skriver att 1996 fick 31.664 utomnordiska invandrare uppehållstillstånd. Visst, men dessa är inte flyktingar allihopa: av dem är 18.816 anhöriga till svenskar och till andra invandrare (i denna summa även 3.908 anhöriga till flyktingar), 1.771 gäststuderande, 807 adoptivbarn, 5.164 enligt EES-avtalet, dvs från EU- och EFTA-länder utanför Norden, och 274 som arbetskraftsinvandrare. Flyktingar var bara 4.832 av de 31.664 som fick uppehållstillstånd 1996.

FoM skriver: "Ser man till arbetsmarknaden så har denna genom invandringen sedan mitten av 80-talet till och med 1996 har Sverige tillförts 430 000 nya arbetskrafter (19-64 år)". Jag kan inte finna någon sådan statistik som skulle stämma med påståendet. Med "arbetskrafter" menar FoM väl personer i arbetsför ålder. Enligt den officiella statistiken har 527.985 personer fått uppehållstillstånd i Sverige under perioden 1980-1996. I denna summa ingår alla åldrar. Det gör att den nya arbetskraften inte kan uppgå till mer än 250.000 personer på en 17-års period. Dessutom räknar inte FoM med utvandring och dödsfall under samma period. Netto blir ett ännu mindre antal. De flesta flyktingfientliga grupperna brukar faktist glömma att också flyktingar och invandrare är människor med begränsad livslängd och att om de inte återvandrar, vilket sker i hälften av fallen, så fylls kyrkogårdarna också av invandrare, som därmed borde lämna åtminstone statistiken över arbetsföra.

Under en tioårsperiod 1939-1949 tog Sverige emot 202.000 registrerade flyktingar (ca 122.000 nordiska, ca 35.000 baltiska och ca 45.000 f.d. koncentrationslägerfångar). Man tog emot även oregistrerade tillfälliga flyktingar. T.ex. kom det i oktober 1944 till norra Sverige under en period av några få dagar 56.417 evakuerade personer från norra Finland och 21.600 kreatur (kor, hästar, får...). 43.000 personer av de evakuerade stannade i Sverige fram till våren 1945.

Vill FoM kanske förklara varför Sverige bättre klarade sin flyktingmottagning 1939-1949 än idag?

FoM påtalar att det bland deras medlemmar finns många invandrare, t.ex. finnar, ungrare, jugoslaver, österrikare, norrmän... Det må vara tillåtet att betvivla att det är "många". Däremot vill vi gärna hålla med om att det är ganska sannolikt att en del invandrare kan vilja ansluta sig till en organisation eller ett nätverk som FoM, som vill begränsa invandringen till Sverige. Invandrare är inte annorlunda än andra människor, därför är det inte konstigt, bara beklagligt, att en del av dem är invandrar- och flyktingfientliga.

Miguel Benito

Artikeln är publicerad i tidningen Invandraren nr 1-1997.

Du kan också läsa här två repliker av Stig Sällström och Peder Norrby och Miguel Benitos svar.


Tillbaka till rasism

Tillbaka till Immigrant-institutets hemsida


Till html av Miguel Benito, juli 1997