Tillbaka till start     Afrikanska högtider     Amerikanska högtider  

Asiatiska högtider

Indien

Indisk tideräkning :

För att förstå indiska högtider och fester bättre, är det mycket viktigt att känna till den indiska kalendern och tideräkningen. Den indiska kalendern är en månkalender som grundar sig på månens faser. Varje år består av 12 månader som är i genomsnitt 29,53 dygn. Skillnaden mellan solåret och månåret blir större varje år. För att rätta till den här skillnaden tillägger man en extra månad (Adhik mas) vart tredje år. Den indiska kalendern kallas för "Panchang". "Panch" betyder fem, och "ang" är aspekt, det vill säga fem aspekter, nämligen "Din", "Tithi", "Nakshatra", "Yoga" och "Karan". De indiska månaderna är följande :

Baisakha (april - maj)

Jaistha (maj - juni)

Asadha (juni - juli)

Sravana (juli - augusti)

Bhadra (augusti - september)

Asvina (september - oktober)

Kartiki (oktober - november)

Aghrana (november - december)

Pausha (december - januari)

Magha (januari - februari)

Phalguna (februari - mars)

Chaitra (mars - april)

Adhik mas (den extra månaden)

1 Baisakh - Baisakhi (Nyårsfesten) :

Baisakhi, den första dagen i månaden Baisakh (april - maj), är nyårsdagen i Indien och infaller den 13:e april. Baisakh räknas också som en skördefest, därför att skörden av Rabi (vinterns korn) börjar på denna dag. Trots att Baisakhi firas överallt i norra Indien, firas den ingenstans så färgrikt som i Punjab, där man får den största skörden i Indien. Den roligaste delen av allt i festen i Punjab är "bhangra" en dans som handlar om hela processen kring jordbruket från sådd till skörd. Olika rörelser i dansen visar olika faser i vårbruket som plöjning, sådd, rensning o.s.v. Den sista biten i dansen visar att skörden är slut och jordbrukaren firar skörden.

Baisakhi har en särskild betydelse för hinduer. Man tror att Ganges (den himmelska floden), vars vatten enligt hinduismen har en renande kraft, sänkte sig till jorden på denna glädjens dag.

Barnen brukar samla så mycket blommor de kan och tågar genom gatorna och sjunger visan, "vi må att nyåret återkommer igen och omigen."

Jaistha (maj - juni) - Ganga dussehra ( badfesten) :

Ganga är en badfest i den indiska månaden Jaistha. Alla hinduer önskar att få bada i floden Ganges denna dag, men om det är omöjligt kan man nöja sig med att bestänkas med Ganges heliga vatten.

Enligt mytologin framställs Ganges som gudinnan "Ganga", dotter till berget "Himalaya" som har ett himmelskt ursprung. För att kunna rena askan av kung "Sagaras" 60.000 söner och ge dem nytt liv lämnade hon himlen och kom till jorden.

På "Ganga Dussehra" dagen, kommer alla män, kvinnor och barn till Ganges strand och doppar sig i floden. Folk brukar komma gående från byarna medan de sjunger om den gudomliga Ganges på vägen. De som bor långt ifrån floden doppar sig i närmaste sjö, hav eller älv och säger "Hara Hara Gangey".

Ganga är ett mycket heligt namn för hinduer och de tror att dess fullkomliga kärlek kan rena alla sorters synder. Man tror också att Ganges vatten alltid är lika rent som kristall och kan bota sjukdomar och att det aldrig blir smutsigt. Det är därför som hinduernas aska efter döden sänks ner i den heliga floden.

Bhadra (augusti - september)- Janmashtami (Krishnas födelsedag) :

Denna dag firas som Krishnas (den hinduiska gudomens) födelsedag.

Janmashtami är en mycket populär högtid bland hinduer och den firas nästan överallt i Indien, vid midnatt vid den första månens nytändning i den indiska månaden Bhadra.

Krishna är en av hinduismens populäraste gudar. Han nämns ofta i hinduisk mytologi som den åttonde av Vishnus tio uppenbarelseformer.

Vid denna högtid är alla tempel och alla hinduers hem vackert och prydligt dekorerade för att välkomna födelsen av det gudomliga barnet Krishna. I många hus ordnar man "Jhankis" som visar de viktigaste stadierna i Krishnas liv. Alla medlemmar i familjen, även barnen, fastar hela dagen och de bryter fastan vid midnatt när månen är synlig. Då badar man en liten avbild av det krypande krishnabarnet i en blandning av mjölk, ostmassa, torkade frukter och blad av "Tulsi"´-växten. Sedan delas blandningen ut till alla närvarande. Alla i familjen, barn som vuxna, brukar besöka templet och de läser verser som handlar om gudomen Krishna.

Kartiki (oktober - november) - Diwali (ljusets högtid)

Diwali som också kallas för lampfesten, firas över hela Indien i månaden "Kartiki" någon gång under oktober - november, till gudinnan Lakshmis ära. Festen äger rum vid nymåne och pågår i tre dygn. Den sista natten ska nymånen ha kommit.

Några dagar före Diwali brukar hinduer ha storstädning. På kvällen den första dagen dyrkas Lakshmi (rikedomens gudinna) av alla medlemmar i familjen. Sedan belyser folk sina hus, gårdar, ytterväggar, tak, grindar o.s.v. med oljelyktor, ljus eller glödlampor. Det är också brukligt att ha en öppen skål av bränd lera, fylld med Ghee eller smörolja, brinnande under natten på platsen där man dyrkar gudinnan Lakshmi. Nästan alla brukar ha fyrverkerier utanför sina hus för att skrämma bort onda andar från husen.

Det sägs också att man tänder så många ljus för att lysa upp vägen för förfädernas besök i hemmet. Att ge gåvor och presenter till släktingar, vänner och dem som man har fått hjälp av under året är en annan tradition under denna högtid.

Diwali firas även i Malaysien, Mauritius och Nepal med nästan samma ritualer.

Pausha (december - januari) - Pongal (tacksägelsehögtid) :

Pongal är en tacksägelsehögtid som firas 3 dagar i den indiska månaden Pausha. Första dagen kallas Bohgi Pongal som räknas som en fest för hela familjen. Andra dagen firar man som en mässa till Surayas (solens gudinna) ära, och det är därför dagen kallas för Suraya Pongal. Man brukar laga till en sorts risgrynsgröt som offras till Pongal. Vänner gratulerar varandra och frågar " är gröten klar?", och svaret är "Ja, det är den!". Den tredje dagen är Matlu Pongal en högtid till nötkreaturens ära. Man brukar bada och tvätta kreaturen och rengöra och putsa deras horn och hänga kransar av vackra blommor runt deras halsar. Gröten som offrades dagen innan ges till kreatur och fåglar att äta. Pongal firas också i Malaysien.

Phalguna (februari - mars) - Holi (fullmåne) :

Denna högtid firas till gudinnan Holikas ära. Holi firas nästan i hela landet. Festen börjar med ett bål. Tiden för att tända Holibålet är en exakt tid och bestäms av astronomer. Ritualen kallas också för Hutashni (förtärande eld) som symboliserar brännandet av alla onda andar och slutet på vintern.

Holi är en glad fest och har olika traditioner och seder, bl.a. att kasta färgat vatten eller färgat pulver på varandra. Därför kallas festen också för färgfesten.

En annan sed är att folk tågar jublande genom gatorna medan de sjunger, dansar och spelar på sina trummor.

Holifestens höjdpunkt är morgonen efter Holielden. På denna dag brukar man gå till gårdar eller offentliga parker iklädda speciella kläder för Holifesten. Man hälsar på varandra, äter i grupper och det är också brukligt att skvallra och använda vulgärt språk. Kvinnorna dansar och sjunger med i musiken, barnen leker, köper leksaker och glädjer sig på olika sätt. Vänner och släktingar ger varandra presenter. Holi firas även i Bangladesh, Mauritius, Nepal, Pakistan och Surinam.

Chaitra (mars - april) - Hanuman Jayanti (Apgudens fest) :

Hanuman Jayanti firas till Hanumans (apgudens) ära. Hanuman är knuten till Rama, vilken var den som han hjälpte. Hans äventyr står omskrivna i Ramayana. Enligt legenden har Rama välsignat honom och lovat att han alltid ska bli dyrkad tillsammans med honom. Det finns talrika Hanumans-tempel överallt i Indien, där hinduer fortfarande dyrkar honom.

Hanuman Jayanti firas i hela Indien. Man säger att denna dag är Hanumans födelsedag. Han är mycket berömd för sina kunskaper, makt, osjälviskhet, tillgivenhet och sitt liv i celibat.

På festdagen reciterar man Ramayana och särskilt de kapitel som handlar om Hanuman, Hanuman-Chalisa. Folk brukar fasta och besöka Hanumans tempel och be till honom denna dag.

Chaitra (mars - april) - Ramanavami (Ramas födelsedag) :

Ramanavamifesten firas överallt i Indien till minnet av Shiri Ramas födelse. Denna dag betraktas som en helig dag och fastedag . Vid högtiden brukar man dekorera templet och Ramayana (Ramas livsöde) läses och reciteras i alla hinduers hem. Folk har en uppriktig tro och djup tillgivenhet för honom. Tusentals dyrkare trängs i hans tempel med radband i handen och repeterar Ramas namn för att slippa återfödas. Det är också vanligt med en särskild gatuprocession, Ratha-Yatra. Då bär man avbilder av Ramas medhjälpare, Sita, Lakshmana och Hanuman för att folk ska få deras välsignelse.

 

Iran

21 mars - Naw Ruz (Nyårsfesten) :

I det forna Persien hade man två årstider. Den varma årstiden varade sju månader och den kalla varade fem månader. I början av varje årstid anordnade man en fest. Festen i början av den varma årstiden dvs vid vårdagjämningen kallades Naw Ruz. Denna dag tog man ut djuren på bete. Vid festen i början av den kalla årstiden (Mehregan), solgudinnans fest, tog man in flocken. Dessa två fester var de viktigaste högtiderna för iranierna. Nu firar man inte längre solgudinnas fest, men Naw Ruz är fortfarande den första festen.

I äldre tider brukade man 25 dagar före Naw Ruz göra tolv stolpar av lera och odla tolv olika sädesslag och frön som vete, korn, havre, hirs, majs, ris, ärter, bönor och sesam. Det som växte bäst trodde man skulle ge den bästa skörden under året.

Nu brukar man fira Naw Ruz lite annorlunda. Dagen före Naw Ruz (nyårsafton) tar man fram de saker som hör till den s.k. "nyårsdukningen". Man brukar duka fram på ett bord eller breda ut en duk på de mjuka persiska mattorna på golvet. Det här bordet heter "Haftsin" på persiska och betyder "de sju saker som börjar på S". Det som måste finnas på bordet är följande:

* Senjed: en sorts söta frukter som smakar ungefär som dadlar och växer i öknen under svåra omständigheter. Frukten symboliserar tålamod.

* Somaq: det är en sur krydda och med den önskar man maten en god smak i framtiden.

* Sabzeh: som är en bricka med groddar av vetekorn, linser eller liknande. Med detta önskar man att det ska bli ett år med bra skörd.

* Sib: som är ett rött äpple och symboliserar glädje.

* Sonbol: hyacinter som symboliserar skönhet.

* Sekkeh: guldmynt (det går bra med andra pengar också) och detta symboliserar kampen mot fattigdom.

* Serkeh: vinäger som symboliserar rörelse i livet.

Dessutom ska det finnas:

* En spegel: som symboliserar renheten.

* Målade ägg.

* Koranen (fast somliga har i stället poeten Hafiz dikter).

* Kakor och nötter.

* En skål med en guldfisk i.

Vid denna fest brukar man samlas hos den äldste i familjen och äta Naw Ruz’ speciella mat som består av fisk (för det mesta sik) med ris som har blandats med dill, persilja, gräslök och färsk vitlök så att riset blir grönt.

När det är dags för det nya året, brukar alla i familjen sitta runt "Haftsin- bordet". Någon läser ur Koranen eller en dikt ur Hafiz diktsamling. Det sägs att i samma ögonblick som det nya året börjar, kommer den lilla guldfisken i skålen att sluta simma och bli blickstill för ett ögonblick!

När det blir nyår önskar alla varandra gott nytt år. Man går till den äldste och kysser honom eller henne. Sedan ger man presenter eller en ny sedel till de yngre.

Det är en sed hos iranier att man ska besöka alla släktingar och vänner vid nyåret. Under de första fem dagarna av nyårsfesten brukar de äldre i släkten stanna hemma och de yngre besöker dessa. Sedan besöker de äldre de yngre. Nyåret är den tid på året då man träffar även dem, som man inte hinner träffa under resten av året.

3 april - Sizdah-bedar (trettondag Naw Ruz) :

Trettondag nyår, (Sizdah-bedar på persiska som betyder trettondagsutflykt) infaller alltid i början av april och är en stor helig dag. Man kallar också denna dag en olycksdag. För att undvika olyckor eller otur gör man en utflykt för att mota bort oturen. Man äter speciell mat för den här utflykten t.ex. ris med bondbönor som smaksätts med dill. Riset serveras med kyckling eller lammkött.

Unga flickor brukar knyta grässtrån denna dag för att skåda sina kommande fästmän. De brukar sjunga den här ramsan: "Nästa år på trettondagen är vi gifta, bär vi en sjal och håller ett barn i famnen."

21 december - Jälda (vintersolståndet) :

Jälda betyder födelse eller födelsetid, som här refererar till "födelse av ljuset". Det är sista höstnatten och första vinternatten. Det är årets längsta natt och sista natten i den nionde månaden i den iranska kalendern "Azar".

Iranier brukar äta frukter, rostade blandnötter och spå på Hafiz (en iransk poet) diktsamling. Några dagar före festen brukar frukthandlarna lägga fram vatten-meloner, honungsmeloner och granatäpplen, för det är frukter som man av tradition äter under denna natt. Det är också brukligt att en nyförlovad man ger en stor vattenmelon eller honungsmelon och smycken av guld i present till sin fästmö den här natten.

Chahar Shanbeh Suri (Eldfesten) :

Varje år firar man i Iran den sista onsdagen före vårdagjämningen. Man brukar kalla festen Chahar Shanbeh Suri som betyder onsdagsfesten eller eldfesten.

Denna tradition kommer från den tid då Zoroastrism var rådande religion i Iran, före islam (mer än 2500 år tillbaka). På den tiden firade man eldfesten till de goda andarnas ära. Man tände brasor på hustak och på så sätt trodde man sig kunna visa de goda andarna vägen till deras hem. Samtidigt ville man skrämma bort de onda andarna och bränna bort sjukdomar.

För zoroastrier var elden Guds bästa gåva till människan. Man brukade bevaka och bevara en helig eld som alltid hölls vid liv av prästerna i templen.

Nuförtiden firar man eldfesten lite annorlunda. På eldfestens afton anordnar man sju eldar. Man hoppar över eldarna och talar till flammorna. Denna ritual tror man skall rena själen, bota sjukdomar och göra livet ljust. När man hoppar säger man till elden:

"Min blekhet är för dig.

Din värme är för mig

Må du uppfriska mig."

Efter dessa ceremonier har man fyrverkerier och barnen gör ungefär som svenska barn gör vid påsk. De döljer sina ansikten med en sjal, tar en skål och en sked och bankar på skålen utanför sina grannar. De får då kanske t.ex. kakor, nötter eller godis i sina skålar precis som svenska barn får godsaker i sina kaffepannor vid påsk.

Unga flickor brukar gömma sig i mörkret och spå sin framtid från förbipasserandes samtal. Lyckligtvis spår man nära nyårsfesten och våren när folk för det mesta pratar om glädje och roliga saker.

 

Japan

1-3 januari - Ganjit (Nyår i Japan) :

"Ganjit" eller nyårsdagen som kan jämföras med jul i västerlandet är den viktigaste helgdagen i Japan. För att göra firandet så storslaget som möjligt gör man särskilda förberedelser. Man dekorerar husens framsidor med tallgrenar, plommonkvistar och bambugrenar. Detta kallas för "kado-matsu" och skall ge familjen styrka, kraft och ett långt liv.

På ovansidan av grinden eller entrén hänger man den så kallade "shime-nawa" som är ett rep av flätad halm dekorerat med vita pappersremsor. Enligt shintoismen skulle detta rena huset och skrämma bort onda andar. Bland framsidans dekorationer finns ormbunksblad, en apelsin och en hummer.

Det japanska ordet för bitter apelsin, "daidai", har en dubbel betydelse. Det betyder också "från generation till generation". Denna dubbla betydelse är orsaken till att detta kommit med bland "kado-matsu"-prydnader. Hummerns böjda rygg är en symbol för ålderdomen och önskar människan ett långt liv.

Speciella maträtter äts under nyårsfesten. Den första måltiden på nyåret är ett ganska stort evenemang. För denna måltid skall man hämta färskt vatten vid gryningen från en brunn. Detta kallas för "waka-mizu" (ungt vatten) och man tror att detta har makt att bibehålla hälsan i hemmet under det kommande året. En speciell soppa, "O-zoni", med grönsaker och rispasta serveras. "O-zoni" är ett måste under nyårsfesten. Många andra delikatesser som "kazunoko" (sillrom), "mame" (svarta bönor), "kachiguri" (skalade, torkade kastanjer) (ordet "kachi" betyder seger), som tyder på lycka, och ett torkat sjögräs, "kombu", som betyder glädje, serveras.

Förutom dessa maträtter finns det en ceremoniell drink, "Toso". Den tros ha makt att förhindra sjukdomar. "Toso" är en söt saké som smaksätts med kanel och andra kryddor. "Mochi" är en särskild riskaka som bakas på rispasta i olika storlekar.

Tidigt på nyårsdagens morgon gör man sin första bön "hatsumode" eller "hatsumairi". Kvinnor och barn klär sig i fina kimonos som förgyller nyårsfirandet.

För att uttrycka sin glädje över det nya året byter man "mengajo", nyårskort och ger "otoshidama" (penninggåvor) till barnen. Detta är en ceremoni som liknar västerlandets där man byter julklappar och julkort.

Under de allra första dagarna på det nya året brukar man besöka sina vänner och släktingar.

Bland de andra japanska högtiderna kan nämnas:

15 januari - Seijin-no-hi (mognadsdagen) :

I Japan räknas man som vuxen när man fyllt 20 år. "Seijin-no-hi" ägnas åt de som fyllde 20 året innan. Man uppmuntrar dem att bli mogna och hälsar dem välkomna till vuxenvärlden.

11 februari - Kenkoku kinen-no-hi (dagen då nationen grundades) :

Denna dag firar man legenden om Japans grundande. Det sägs att den förste kejsaren av Japan "Jimma" besteg tronen denna dag för 2600 år sedan.

20 eller 21 mars - Shumbun-no-hi (vårdagjämningen) :

Denna dag använder man till att uttrycka sin kärlek till djur och natur.

5 maj - Kodomo-no-hi (barnens dag) :

Sedan forntiden har den 5 maj firats som pojkarnas dag i Japan. Efter andra världskriget firar man denna dag som barnens dag och ber för barnens glädje och välstånd.

15 september - Keiro-no-hi (dag för respekterandet av gamla) :

Denna dag tillönskar man de äldre ett långt liv och tackar dem för deras insatser i samhället.

3 november - Bunka-no-hi (kulturens dag) :

Denna dag har reserverats för att ge förutsättningar för utvecklandet av kärleken till fred såväl som kärleken till kulturen. Kulturella belöningar delas ut till de som gjort betydelsefulla insatser för nationens kulturliv.

 

Kina

Kinesisk månkalender :

Kinesisk månkalender är en sammanställning av matematiska komplikationer och symboliska traditioner. Den baseras på en invecklad tideräkning som grundades 2700 f.Kr. Tolv olika slags djur är knutna till kalendern. De tolv djuren är: råtta, oxe, tiger, hare, drake, orm, häst, bock, apa, tupp, hund och vildsvin. Det finns också fem symboliska element som är relaterade till kalendern: trä, eld, jord, metall och vatten.

Under Handynastin 206 f.Kr. ändrades systemet till en sextioårsperiod. Varje år är en kombination av ett av de tolv djuren och ett av de fem elementen. Därför har varje år namn efter ett av de tolv djuren.

Det kinesiska året har tolv månader och månaderna har antingen 29 eller 30 dagar. Skillnaden mellan det kinesiska månåret och vårt solår blir bara större och större för varje år, och för att jämna ut skillnaden lägger man till en extra månad var trettionde månad.

Januari - februari - Kinesiska nyåret :

Det kinesiska nyåret är den längsta och den viktigaste högtiden i Kina.

Kinesiska nyårsdagen infaller alltid på den första nymånen efter det att solen lämnat Stenbockens tecken och kommit in Vattumannens. Enklare uttryckt äger detta rum någonstans mellan den 21:a januari och 19:e februari.

Man förbereder sig inför festen genom att köpa nya kläder, och en vecka före nyåret påbörjar man en storstädning till köksgudinnans ära och hela huset dekoreras med blommor och alla skulder betalas av. Högtiden börjar med privata firanden och slutar med stor fest. Många av aktiviteterna domineras av symboler från Taoismen, särskilt Yin och Yang. Dessa är de balanserade motsatserna i världen, manligt och kvinnligt. De positiva och negativa grunderna, liv och död, vårens pånyttfödelse och vinterns slumrande.

Efter nyårsmaten, som består av fisk, räkor, ris, grönsaker och nudlar, brukar man vänta under levande ljus med harmoni och tålamod tills klockan blir 24 och nyåret börjar. Detta kallas för "Shou-sui" som betyder att se nyåret stjälas bort.

Festen börjar traditionellt med fyrverkerier och smällare, vilket anses kunna skrämma bort de onda andarna. Under de två veckorna som festen pågår, dekoreras städer och byar med färgglada lyktor och blommor, och färggranna fanor pryds med nyårshälsningar.

Bland de mest spektakulära händelserna under nyårsfirandet är drak- och lejondansen. Den framförs i procession med ljud av gonggong och trumma genom gatorna. Dansarna får pengar, frukter och grönsaker som hängs fram i affärer och tillönskas därmed tur och lycka.

Första dagen på det nya året brukar barn få röda kuvert "Ya-sui ch'ien" som innehåller pengar, lyckoordspråk och en kvist av en vintergrön växt. Barnen återgäldar detta med vackra ord skrivna på rött papper. Det är viktigt att de första tankarna på det nya året är goda tankar. Det skapar förutsättningar för att vara en god människa under resten av året.

Nyårsfesten slutar med "lyktfestivalen", som symboliserar ljusets återkomst och längtan efter våren.

Kinesiska nyåret firas även i Hongkong, Korea, Mauritius, Singapore, Taiwan, Vietnam och Tibet.

Februari - Lyktfestivalen (Yuan - hsiao) :

Det kinesiska nyårsfirandet slutar med lyktfestivalen, på den femtonde dagen i den första månaden på månåret. Folk i det forna Kina trodde att de himmelska själarna flög omkring på årets första fullmåne, och de tände en eld eller fackla för att kunna se dem eller visa dem vägen till hemmet. Sedan förvandlades denna ritual till lyktfestivalen och firas i tempel och parker med färgstarka lyktor.

Av tradition brukade föräldrarna göra lyktor av dekorerat papper till sina barn, och dessa tog lyktorna med sig den första dagen i skolan. På detta sätt önskade man barnen en lysande framtid. Numera brukar barn ta med sig de vackra papperslyktorna på kvällen, då man tågar på gatorna. "Lejondansen" som ursprungligen dansades för att dyrka regnet, och "drakdansen" som användes för att stoppa spridningen av epidemier, räknas som höjdpunkter under högtiden. Folkdans, akrobatiska uppträdanden och ceremoniella tempelprocessioner är också en del av ritualen.

Lyktfestivalen varar i tre dagar och lockar många turister, därför kallar man också festivalen för "Turistfestivalen".

April - Ch'ing Ming (Gravstädningsfestival) :

Ordet "Ch'ing Ming" betyder "ren och klar" och refererar här till vädret under den tid, då kineser besöker sina familjegravar.

Man börjar högtiden med att sopa rent, damma av och rensa bort ogräset kring gravarna och måla om inskrifter. Rökelse och röda ljus tänds. Ris, vin, te och massor av andra maträtter läggs fram . Offerpresenter i form av låtsaspengar och papperskläder bränns upp. Hela gruppen faller på knä för att visa respekt för de döda, och även små barn bugar sig, för att med sina små hopknäppta händer dyrka sina förfäders själar med en mycket fin och harmonisk rörelse.

På Ch'ing Ming dagen bör alla kinesiska barn och kvinnor bära en videkrans och folk tror, att om de inte gör detta, kommer de att reinkarneras som hundar. Ett annat namn för festivalen var tidigare "kallmatsdagen". Det innebar att på denna dag skulle man äta kall mat, och att laga mat ansågs som tabu. Den seden tar man inte så allvarligt på nuförtiden.

Dagen slutar som en familjepicknick, där de levande delar samvaron med de döda. Innan man lämnar graven, lägger man sina offergåvor gjorda i papper under en sten ovanpå graven, och med detta menar man att graven kommer att vaktas till nästa år.

Festivalen firas även i Hongkong, Korea och Taiwan.

April - maj - Matsus (Havsgudinnans) födelsedag :

Kineser, särskilt de som bor i fiskesamhällen i Kina, Hongkong och Taiwan, firar Matsu, havsgudinnas födelsedag.

Enligt legenderna föddes Matsu 960 e.Kr. I en dröm kunde den unga Matsu förutse att hennes bröder var i fara, och på så sätt rädda dem från att drunkna. När hon blev 28 år gammal for hon till himlen. Också efter sin död fortsatte hon att bidra till mirakel och hon blev havsgudinna, himlens kejsarinna och fiskarnas skyddshelgon.

Den här dagen dekoreras hennes tempel, som ligger precis vid havet, med färgat papper och blommor. Besökare och pilgrimer paraderar mot templet och bär hennes avbild och ber för bättre väder och fiske. På natten tågar man med upplysta flottar på gatorna och samtidigt avfyras ett stort fyrverkeri.

Maj - juni - Duan Yang (Drakbåtsfestivalen) :

Denna dag är en olycksdag i kinesiska kulturen. Försiktighetsåtgärder måste vidtas mot fem giftiga djur och insekter. Dessa är skorpion, tusenfoting, ödla, spindel och huggorm. Drakbåtsfestivalen firas också till minnet av poeten "Chu Yuan" som dränkte sig 279 f.Kr.

Den femte kinesiska månaden är en "ond månad" och detta betonas med ett flertal seder som äger runt kring festivalen. Detta är en årstid då det varma och fuktiga vädret underlättar tillväxten av skadliga insekter och djur samt under-lättar och ökar spridningen av smittsamma sjukdomar.

För att driva bort onda andar och sjukdomar brukar man, både inomhus och utomhus, klistra upp remsor av gult papper med tryckta gudinnor i djur-skepnader. Man lägger vikt vid hygienen och hänger upp aromatiska kvistar ovanpå dörrar och fäster fina broderade och skyddande amuletter som innehåller kryddor och medicin på barnens kläder. På många ställen klipper äldre kvinnor ut bilder av de fem insekterna och djuren i rött papper och lägger dem tillsammans med en tiger av papper i en kalebass, för att de giftiga och vilda djuren skall hållas fängslade och inte komma människan till skada.

När festivaldagen kommer brukar folk gå till älvar eller sjöar i närheten med fina festkläder på sig. De hyr en båt och ror runt i vattnet och sjunger folksånger. De äter och dricker te i båten medan de väntar på att den stora tävlingen ska börja. Vid tävlingens start kommer en parad av drakbåtar som skiljer sig markant från de vanliga båtarna. En drakbåt är en ca 30 meter lång båt som samtidigt är så smal, att två personer knappt kan sitta sida vid sida i den. Många båtar från olika samhällen och byar deltar i tävlingen, och det är mycket prestigefullt att vinna.

På kvällen efter festen kommer en annan höjdpunkt på festivalen, nämligen en parad av båtar som är belysta med färgglada lyktor.

En annan del i festen är då man kastar "Zong Zi", d.v.s. risbollar med olika fyllningar som är insvepta i bambublad, i vattnet. Detta gör man för att fiskarna i vattnet skall äta på någonting annat än den döda heroiska poeten som ligger i vattnet. Denna dag firas även i Hongkong, Taiwan och Vietnam.

Augusti - September - Månfestivalen :

Månfestival, eller Midhöstfestivalen, firas den femtonde dagen i den åttonde månaden, enligt den kinesiska kalendern. På denna dag, som lär ha den största och klaraste månen på året, hyllar man "Thai - im niu niu", mångudinnan.

Legenden om månfestivalen berättar att "Hou Yih", en mycket skicklig arkitekt, bygger ett palats av jade för gudinnan av västra himlen. Som belöning får han ett piller med elixir av odödlighet, och han varnas för att ta pillret innan han uppfyllt ett särskilt krav, nämligen att fasta och be under tolv månader. Han gömmer pillret någonstans i huset och börjar att förbereda sig för fasta och bön. Olyckligtvis blir han plötsligt kallad till ett akut uppdrag. Under hans frånvaro dras hans vackra och nyfikna fru "Chang E" till pillret av dess härliga doft. Hon kan inte motstå viljan att svälja pillret. Som straff blir hon förvisad till månen, och enligt traditionen, reflekteras hennes skönhet starkast från månen på månfestivaldagen.

Högtiden är en allmän helgdag som hela familjen firar tillsammans. Enligt traditionen räknas denna dag som en kvinnodag då oumbärligheten av kvinnornas roll i livet betonas och man framhäver "Yin" som en symbol för kvinnor. I varje familj dukar man upp ett särskilt bord mot månen med tallrikar fyllda av ris, vin, runda frukter (runda som fullmånen) såsom äpplen, apelsiner, persikor och granatäpplen, och naturligtvis månkaka som är en rund kaka bakad på röda bönor, äggula och frukter.

Lejondansen är också mycket populär och dansas denna dag mest av barnen. Folk brukar tåga till bergen med färgglada lyktor i händerna för att se när månen går upp.

Festivalen firas även i Hongkong, Korea, Taiwan och Vietnam.

September - oktober - "Chong Yang" (dubbel nionde) Bergsklättrings- och drakflygningsfestival :

På den nionde dagen i den nionde månaden i den kinesiska kalendern, firar man bergsklättringsfestivalen till minne av en familj som blev tillsagda att de skulle undkomma en katastrof, om de tog sin tillflykt upp i bergen.

I den södra delen av Kina är detta också den dag på hösten då man besöker sina släktingars gravar.

Man tror att den dubbelt nionde dagen är en olycksdag och att familjen måste göra en picknick på bergssidan, för att lämna oturen bakom sig.

Drakflygning, som är en mycket populär sport i Kina, har sin höjdpunkt den här dagen. Privata klubbar och kommunala föreningar anordnar drakflygnings-tävlingar på kullar och berg i utkanten av städerna. Före tävlingen samlas en stor folkmängd på platsen. En del av tävlingen går ut på att få ner medtävlarens drake.

Om dagen är vacker fylls himlen av drakar i alla färger och i former av fjärilar, drakar, grodor och tusenfotingar, som dansar med vindens musik. Kineser uppskattar musik och sång mycket och hela festen ackompanjeras av en speciell harpa som kallas för "Yao Chin". Liksom för många andra kinesiska seder finns det också här en legend som hör till festen. Det sägs att då den förste konungen i Hondynastin regerade, fick en general som hade förlorat ett slag och blivit omringad av fiender skrämma dem med hjälp av olika slags flygande drakar och harpans musik.

Till maträtter som äts på festdagen hör en sorts ånglagade risbollar med olika fyllningar som kallas för "Tengo - Kao". Av tradition dricker man också en sorts varmt vin (ungefär som glögg ) och äter kräftor och krabbor (som på kräftskiva).

Oktober- november - "Dong Zhi" (vinterkläder för de döda) :

Den här dagen är den tredje gången på året då kineser besöker sina förfäders gravar. Högtiden går ut på att skänka vinterkläder till sina närmaste döda. Kläderna är kopior på vinterkläder och gjorda av papper. Man paketerar kläderna mycket noggrant och skriver mottagarens namn på paketet. En del sänder också med låtsaspengar i papper. De noggranna ättlingarna gör i ordning ett dokument där varje "klädesplagg" och varje present nämns. Dokumentet undertecknas av avsändare och vittnen. På så sätt försäkrar man sig om att kläderna kommer fram och att ingen missuppfattning uppstår mellan de levande och de döda. Presenterna visas upp hemma och förfäderna blir bjudna att ta emot kläderna. Den riktiga "överlämningen" äger rum senare, då man bränner paketen på en öppen yta nära graven.

December - januari - Köksguden besöker himlen :

En gång om året besöker köksguden himlen och rapporterar om familjens uppförande under året. Han talar om ifall det överblivna riset har slängts bort, eller om onödiga summor har spenderats på mat under året.

På den 23:e eller 24:e dagen i den tolfte månaden i den kinesiska kalendern ställs det offergåvor och inskrifter framför köksgudens avbild där han uppmanas att tala väl om familjen och att han skall bringa tur med sig från himlen.

Offerritualen ska helst genomföras av män, kvinnorna har här en underordnad roll. På offerbordet finns det klibbigt godis och snask som görs av malt, socker och rismjöl, och med detta vill man mildra gudens rapporter till himlen. I vissa delar av Kina stryker man honung på hans läppar så att han bara ska säga söta och goda saker om familjen, eller så fuktar man hans läppar med risvin för att få honom att glömma att berätta om otrevliga händelser.

På festkvällen tar man ut avbilden till gården. Mat, vin och te ställs framför honom och rökelse tänds. Fadern i familjen ber för alla medlemmar i huset. En urklippt pappershäst bränns så att guden kan rida till himlen och papperspengar bränns för hans utgifter under resan.



© Immigrant-institutet och Amin Beik, 2001-2009, 2015