Tillbaka till start     Rörliga högtider     Islamiska högtider  

Västerländska (kristna) högtider

1 januari-Nyårsdagen :

Kallas årets första dag och den fest eller helg som firas i samband därmed. Ett nyårsfirande förutsätter en exakt kalender. I den romerska kalendern räknades tidigast den 1 mars som nyårsdag, men från 153 f.Kr. flyttades nyåret till den 1 januari för att konsulerna, som valdes årligen, skulle få tid att förbereda vårens fälttåg.

Den kyrkliga motviljan mot den "hedniska" nyårsdagen den 1 januari ledde under medeltiden till uppkomsten av flera olika nyårsdagar, bl.a. juldagen (så i Sverige ännu på 1500-talet), Marie Bebådelsedag (i England till 1752), påskafton och 1 september. På 1500-talet fastställdes definitivt 1 januari allmänt som den europeiska nyårsdagen.

Nyårsnytt :

Nyårsnytt d.v.s. den första nymånen efter nyår, har spelat en viss roll i svensk folklore. Dels gav tidpunkten för dess infallande förebud om det kommande årets händelser, dels kunde flickor efter att ha nigit tre gånger för nyårsnytt och läst en liten ramsa få veta vem de skulle bli gifta med, nämligen första ogifta mansperson de mötte efter denna rit.

6 januari - Trettondedag jul :

Infaller den 6 januari d.v.s. 13 dagar efter juldagen. Den betecknar i de flesta länder att julfirandet är slut och ägnas i de romerskkatolska och evangeliska kyrkorna minnet av de tre vise männens tillbedjan av Jesusbarnet, en tradition från 400-talet. Ortodoxa kyrkan följer en äldre tradition och firar trettondagen till åminnelse av Jesu dop och firar dagen som julafton.

 

13 januari-Tjugondedag Knut :

Tjugondedag Knut, anses i Sverige och Finland vara den dag då julen slutar, medan i de andra kristna länderna trettondagen räknas som helgens avslutning. Knut var den danske prinsen Knut Lavard, som mördades den 7 januari 1131 och detta datum är helgondag i Danmark.

2 februari-Kyndelsmässodagen :

Kyndelsmässodagen, ljusmässan eller jungfru Marie kyrkogångsdag firas till minne av att Jesus frambars i templet. Detta sägs ha skett 40 dagar efter hans födelse och därför infaller Kyndelsmässodagen den 2 februari. Festen uppstod i orienten och infördes i västerlandets kyrka på 600-talet. På en del håll i Sverige kallas dagen för "lilla-jul" och firas som en julfest i liten skala.

14 februari-Valentindagen :

Valentin är ett tämligen okänt helgon, som skall ha lidit martyrdöden den 14 februari 270. Hans dag firades sedan gammalt i de anglosaxiska länderna och i norra Frankrike genom att man denna dag "parade ihop" de ogifta ungdomarna för kommande dans- och uppvaktningssäsong vid en fest i byns ungdomslag, något som hade paralleller vid bl.a. pingstfirandet i Sverige. Detta har med tiden utvecklats till att var och en på denna dag bör uppmärksamma sin käraste med presenter eller brev. Valentindagen lanserades på 1960-talet under beteckning "Alla hjärtans dag" av bl.a. Svenska blomsterhandlare.

Februari - mars - Fettisdagen

Fettisdagen är tisdagen före askonsdagen, d.v.s. den sista fastefria tisdagen före påskafton. Namnet kommer av att man på den här dagen ägnade sig åt att äta så mycket fett som möjligt, för att på så sätt klara sig under fastetiden. Fettis-dagen har många olika namn, bl.a. fläsktisdagen, smörtisdagen eller vittisdagen.

Nuförtiden associerar man fettisdagen med semlor, som blivit ett mycket popu-lärt bakverk i Sverige. Semlan är en fluffig bulle som bakas på vetemjöl och kardemumma och fylls med mandelmassa och vispgrädde. Att äta semlor är numera en mycket väl förankrad tradition i Sverige, även om det inte längre är så vanligt att man äter semlan på ursprungsvis, d.v.s. i ett fat med varm mjölk (hetvägg).

Askonsdagen (fastlagsonsdagen) :

Fastlagsonsdagen är den dag då fastan börjar. Vid Askonsdagens katolska mässa invigs askan av grenarna från föregående års palmsöndag och delas ut till det församlade folket. Detta sker genom att man med askan tecknar ett kors på de närvarandes pannor som en förberedelse inför påskfastan och som en maning till bot och ödmjukhet. Samma riter förekommer också i andra kristna kyrkor.

25 mars - Marie bebådelsedag :

Marie bebådelsedag kallas våffeldagen, vilket är en förvanskning av Vårfrudagen och har via former som "Våffeldag" associerats med våfflor. Seden att äta våfflor denna dag har alltså språklig bakgrund.

1 april (Aprilskämt) :

Seden att "narra april" eller "första aprillura" någon att t.ex. tro på något påhittat eller göra något onödigt kan i Sverige beläggas från 1600-talets mitt. Den har motsvarigheter i flera andra europeiska länder, där den liksom hos svenskarna hör samman med traditionella upptåg vid vårens ankomst. Även ramsan "april, april, din dumma sill, jag kan lura dig vart jag vill", har motsvarigheter på andra språk.

Skärtorsdagen (torsdagen i påskveckan) :

Namnet skärtorsdag är känt sedan medeltiden och kan härledas från verbet skära i betydelse att rena. Skärtorsdagen var den dag då Jesus tvättade sina lärjungars fötter och instiftade nattvarden. I en handskrift från 1100-talet lämnas anvisningar om hur bröderna i ett kloster i Lund skulle tvätta händerna och fötterna på varandra och på ett antal fattiga. På skärtorsdagen skulle man undvika hårt arbete. Då var det nämligen förbjudet att arbeta i 1600-talets Sverige. Till de förbjudna arbetena hörde bl.a. spinning och andra "kringgärningar". Man skulle inte heller tvätta eller hänga ut tvätt. Måltidsseden markerades i Skåne, liksom i Danmark och Tyskland av "skärtorsdagskålen". Den lagades till av nio sorters kål.

Långfredagen (fredagen före Påsk, Kristi korsfästelsedag) :

Långfredagen har sedan 300-talet firats i hela kristenheten som en särskild helgdag, Jesu dödsdag. I den romersk-katolska kyrkan är långfredagen fastedag, och ingen mässa firas.

I Sverige har dagen gjorts till allmän helgdag och fram till 1969 var det enligt ordningsstadgan förbjudet att anordna offentlig tillställning på långfredagen och påskdagen, det s.k. nöjesförbjudet. (Detta gällde även juldagen).

Påskafton :

Påskafton innebär slutet på den allvarsamma tiden. Nu kan man ägna sig åt glada upptåg, äta och dricka vad man vill och återuppta de dagliga sysslorna. Man brukar tända påskbrasor och samlas kring elden för att hålla påskkäringarna på avstånd. Den dagen äter man ägg i nästan hela landet men det förekommer också att man äter sill, lax eller lutfisk. Barnen får presenter som förr var målade påskägg och nuförtiden påskägg i papp, fyllda med godis.

På senare tid har den skräckfyllda tron på påskkäringarna släppt. Nu är det småflickor som klär ut sig till påskkäringar som går runt och besöker folk och får påskgodis.

Påskdagen :

På påskdagens morgon påstås det att solen dansar när den går upp, i glädje över Kristi uppståndelse. I svensk folktradition och även med det kyrkliga budskapet, är påskdagen en glädjens dag. På landet brukar man på påskdagens kväll dansa till musik av fiol och klarinett, vilka på senare tid ersatts med dragspel.

30 april - Valborgsmässoafton :

Valborgsmässoafton firas till minnet av det kvinnliga helgonet Wilburg som levde på 700-talet. Dagen som på många håll kort kallas "sista april" har sina speciella festtraditioner. Ett allmänt inslag i det nutida firandet är att man på eftermiddagen eller kvällen samlas för att höra någon tala till våren och lyssna till den lokala kören som framför de välkända vårsångerna. Man tänder den kvällen eldar. Vid eldarna leker man och dansar.

1 maj (arbetarnas dag) :

Första maj har sedan tidigt i stora delar av Europa firats som den första vårdagen. Sedan 1890 är dagen också internationell demonstrationsdag för arbetarrörelsen. I Sverige är första maj stadsbornas helgdag sedan 1930.

Maj-juni - Kristi Himmelsfärds dag :

Enligt Apostlagärningarna inträffade Jesu himmelsfärd den fyrtionde dagen efter påsk. Denna dag har varit helgdag sedan 300-talet, och firas på torsdagen i den sjätte veckan efter påsk. Helgen infaller tidigast den 1 maj och senast den 4 juni. Man brukar efter den lediga torsdagen oftast införa en "klämdag", dvs. en extra ledig dag för arbetsdag som kommit i kläm. På så sätt har Kristi himmelsfärdshelgen blivit en helg, då familjen oftast samlas eller åker bort.

Högtiden kallas också för "betessläppningen" eftersom det ofta var dagen då man släppte korna på bete. Fiskare har också egna traditioner kring den här dagen. Trots att helgen är rörlig tidsmässigt, tror man att den tiden på dagen då fisken nappar bäst, är en bra tid för fiske under resten av året. Därav ytterligare ett namn för högtiden, nämligen "första metardagen".

Sedan 1924 firas högtiden också som "Folknykterhetens dag".

Pingst (femtionde dagen efter Påsk) :

Pingst, av grekiska Pentekosté - den femtionde, en ursprungligen judisk, senare även kristen högtid "femtionde dagen" efter påsk. Den judiska högtiden var en tacksägelsefest för den första skörden. Kristenheten firar pingst till minne av andens utgjutande över lärjungarna. Pingsten är efter påsken kristenhetens äldsta högtid. Pingsten har varit och är fortfarande en tid då ovanligt många bröllop äger rum, och även konfirmationer brukar hållas.

24 - 25 juni - Midsommar :

Helg i Sverige vilken numera omfattar Midsommarafton och Midsommardagen. Den var tidigare den 24 juni. I Sverige sedan 1952 förlagd till lördagen efter sommarsolståndet. Formellt firas Midsommardagen till åminnelse av Johannes Döparens födelse men ursprungligen var den en ren sommarsolståndsfest. I Danmark, Norge och Finland, liksom på flera andra håll i Europa, har den firats med midsommarelden.

Majstång :

Kallas i Sverige även för midsommarstång, eftersom den här hör ihop med midsommarfirandet, medan den på kontinenten är förknippad med första-majfesten. När seden på 1500- och 1600-talen efter tysk förebild blev vanlig i Sverige måste den av klimatiska skäl flyttas till midsommaren.

Lördagen mellan 31 oktober och 6 november - Alla helgons dag :

Alla helgons dag firades ursprungligen till minne av kyrkans helgon och martyrer. Vi vet att dagen varit förlagd till den 1 november. Dagen avskaffades officiellt 1772. Men i folks medvetande levde den fortfarande kvar. Man brukar tända gravljus till minnet av de avlidna på kvällen samma dag eller på sön-dagen. 1954 återinfördes för första gången i modern tid i Sverige en avskaffad helgdag. I andra länder firas helgen fortfarande den 1 november.

10 november Mårtensafton :

Firas den 10 november ursprungligen till minne av den helige Martin av Tours. Martin Luthers minne firas dagen innan, och en anledning till att helgondagen överlevt reformationen kan ha varit detta dubbla Martinsfirande.

Vissa av vintersysslorna skulle nu ta sin början, och det höstarbete som inte hunnits med till allhelgonadagen skulle definitivt vara avslutat vid Mårten.

Advent :

Tiden från fjärde söndagen före jul till och med julafton. Första söndagen i advent är även kyrkoårets första dag. Advent har sedan 400-talet firats som en förberedelse inför julen. Adventsljusstaken med fyra ljus är känd i Sverige sedan 1800- talet. Adventskalendrar såldes i Sverige första gången, efter tysk förebild, 1932.

6 december - Sinterklass ( St. Niklas) i Nederländerna :

En typisk holländsk fest som firas på den sjätte december är St. Niklas. I Holland kallas dagen mest för "Sinterklass".

St. Niklas var en mycket folkkär biskop som levde på 400-talet. Han var berömd för sina välgärningar för de fattiga barnen. St. Niklas är inte bara känd för sin traditionella roll som barns beskyddare, utan också för att han är sjömännens skyddshelgon, och i Amsterdam finns det en kyrka som är uppkallad efter honom .

Tre veckor före den 5:e december (på Sinterklassafton) är hela landet i stämning av Sinterklass, som förmodligen är den finaste och gladaste händelsen för holländska barn. St. Niklas kommer med en ångbåt från Spanien med sin medhjälpare "Zwarte Piet" (Svarte Petter) till Amsterdam. Han rider på en stor, vit häst från hamnen till stadens stora torg. Där träffar han borgmästaren och hälsas välkommen. Zwarte Piet följer honom i paraden och delar ut godis och små presenter till barnen.

Flera dagar innan St. Niklasafton brukar barn ställa en sko med dikter i till St. Niklas och en skål med vatten och morötter till hans häst framför eldstaden innan de går och lägger sig. I gengäld önskar de sig en present dagen efter.

St. Niklas firas även i Österrike, Belgien, Tyskland, Spanien och Syrien.

13 december - Luciadagen :

Lucia är ett helgon i alla katolska länder men framförallt i Sverige. Lucia är ett sicilianskt helgon, som led martyrdöden år 304 under Diokletianus förföljelse. Det katolska helgonet har bara namnet gemensamt med det Luciafirande som är en speciell sed för Sverige. Seden med den vitklädda flickgestalten med en ljuskrona på huvudet, uppkom på 1500- eller 1600-talet bland protestanter i Tyskland som en ersättning för det katolska helgonet S:t Nikolaus.

Enligt gammal svensk folktradition var Lucianatten årets längsta natt, och i medeltida kalendrar inträffade vintersolståndet just vid den här tiden. Människor och djur kunde behöva något alldeles extra för att klara den mörkaste tiden. I Västsverige var det så att vissa julförberedelser avslutades den natten och när de var avslutade fick man mat och dryck. Man trakterades med "Lussebeten" och "Lussesupen".

Den stora spridningen av den moderna Luciaseden startade 1927 då en av Stockholms tidningar började kora Lucia. Det blev många efterföljare runt om i landet. Luciaseden betraktas nu som något mycket typiskt svenskt i andra länder.

24 december - Julafton :

Jul avser från början den förhistoriska midvinterfesten, vars namn i Norden övertagits av denna kristna helg som firas till minne av Jesu födelse. Själva ordet är äldre än kristendomen hos svenskarna. Dess etymologi är oklar, och om den hedniska nordiska julen vet man egentligen bara att den har existerat, och att den firades vid midvinter. (Jag som är iranier kan berätta att man firar vintersolståndet sedan forntiden i Iran. Den här festen heter "Jàlda", som betyder födelse, och här innebär detta "ljusets födelse". Jag antar att "Jul" och "Jàlda" som sammanfaller kan ha samma ursprung.).

Julafton har i Sverige kommit att bli den viktigaste dagen under hela helgen, och till den är också de flesta ceremonier och traditioner knutna. I en stor del av den övriga världen är det emellertid juldagen som är den viktigaste helgdagen, medan i Sverige denna dag alltid präglas av stillhet och vila.

Julgran :

Seden att sätta upp träd och kvistar i samband med högtiderna har mycket gamla anor och förekommer i stora delar av världen. De tidigaste julgranarna kan vara de träd som man dekorerade till jul i Tyskland och Schweiz i slutet av medeltiden. I Sverige omtalas den första julgranen i slottsmiljö 1741, och vid 1800-talets mitt var den ganska vanlig hos städernas borgerskap. Först vid sekelskiftet blev granen allmän sed i Sverige. Seden att resa kommunala utomhusgranar började slå igenom 1920.

Julbocken :

Julbocken är en av Sveriges äldsta julsymboler. Den härstammar från de utklädningsupptåg som förr var ett vanligt inslag i ungdomens julfirande. En till bock utklädd yngling fördes kring gårdarna åföljd av ett sällskap som sjöng en julbocksvisa eller uppförde ett enkelt skådespel för att som belöning få mat och dryck till ett gille i mellandagarna. På 1800-talet blev julbocken de svenska borgerliga hemmens julklappsutdelare, en föregångare till jultomten. Eventuellt kan själva bockgestalten härstamma från den ofta bockliknande djävulsfiguren i medeltidens Nikolausspel.

Julkort :

Julkort ersatte på 1800-talet de äldre nyårslyckönskningarna. Det första tryckta julkortet i modern mening utgavs 1843 i England. I Sverige började de förekomma på 1870-talet. Då hörde seden ännu mest hemma i borgerliga kretsar i städerna. Först på 1910-talet spreds den till en större allmänhet.

Julmat :

Julmat består egentligen av mat som på medeltiden var reglerad dels av de födobestämmelser som kyrkan uppställde i samband med julfastan (t.ex. lut-fisk), dels av de rätter som baserade sig på den kort före jul genomförda slakten av julgrisen (färskt fläsk i skilda former). Därtill även av fordom vardagliga rätter som numera främst eller enbart bevarats i samband med julfirandet (dopp i grytan), samt även mat som sammanhänger med det äldre hushållets tekniska förutsättningar (gröt resp inläggningar av sill). Vanliga rätter kunde vid julen få en mera festbetonad utformning (t.ex. brödets krydddning med saffran eller vört eller julkroppkakor med gåskött i).

Maträtter :

Julens fläskmat - skinka, syltor, korvar, revbensspjäll är en följd av att man under självhushållets tid året runt var hänvisad till rätter som bestod av insaltat kött. Man brukade vid höstens storslakt spara någon eller några grisar som slaktades till jul. Det färska köttet var en högt skattad delikatess. Blodet från julgrisen användes till korv eller palt. Det mesta fläsket kokades i äldre tid, och det feta spadet var förutsättningen för dopp i grytan.

Den inlagda sill eller strömming som återfinns på de flesta nutida julbord är ett exempel på hur en föda (salt sill) som förr var en vardagsvara, numera förvandlats till en delikatess.

Att potatis spelar en ganska obetydlig roll på svenskarnas nutida julbord beror givetvis på att den är en relativt ny råvara. En av potatisens föregångare i svensk mattradition, kålen, uppträder däremot i flera former.

Jultomten :

Jultomten är den svenska motsvarigheten till de utklädda figurer som på kontinenten och i USA har klart samband med S:t Nikolaus. På Nikolausdagen den 6 december brukade redan på medeltiden en till biskop utstyrd person uppträda som utdelare av gåvor. Vid 1800-talets mitt började denna figur bli känd även i Sverige genom importerat julpynt och fick här sitt namn efter folktrons tomte, som på olika sätt var aktuell vid jultiden. Den svenska jultomten, som lånat drag från både folktrons tomte och den kontinentala helgongestalten, skapades i stor utsträckning av konstnärinnan Jenny Nyström, som från 1880-talet ritade tusentals julbilder med tomtar.

Julklappar :

Julklappar härstammar bl.a. från de nyårsgåvor som är kända sedan antiken men som så småningom överfördes till julfirandet. Själva ordet "julklapp" är omdiskuterat men torde härstamma från en traditionell metod att överlämna skämtsamt menade gåvor. Man smög sig fram, klappade på dörren, slängde in presenten och sprang sin väg. En sådan "klapp" kunde bestå av t.ex. ett vedträ, en grisfot eller dyl.


© Immigrant-institutet och Amin Beik, 2001-2009, 2015